Kvällen på solo kvist

Jaha. Fredagsmys på egen hand dådå. Det var ett tag sedan. På agendan står fryspizza, en god och nyttig sådan, ett och ett halvt glas kallt vitt vino, Så ska det låta (ett programkoncept som står högt i kurs hos mig, men som ikväll lyckats med landets mest oinspirerande tävlanden, om jag får lov att uttrycka mig så) följt av av Twilight(!). Jag har stått emot länge, men nu går den på tv och jag har inte precis bättre saker för mig än att käka zoo så varför inte.

Hujeda vilken kväll.

Ibland sneglar jag ut i grönskan och ser solen glänsa i löven och jag får en stark längtan efter festligheterna som pågår i stan för att fira en kompis 30 år. Längtar efter ett rus ute i vimlet. Ett oansvarligt och fritt beteende för en natt. Vilken dröm! Men ett ögonkast ner i spjälsängen motverkar suget mycket bra. Bättre än förväntat.

Inte bara jag

Igår var vi på födelsedagskalas hos en mammagruppsmamma. Där visade det sig att nästan alla mammor från början inte vetat om riva av-funktionen på de där dra på-blöjorna och förbannat de fullastade bajsblöjorna när de skulle av.

Ibland är det bra skönt att få bevisat att man inte är ensam i den här världen.

En lat bebis

Tydligen kan en åtta månader gammal bebis tillskrivas egenskapen lat. Hos bvc i veckan undrade jag lite över det här med att han inte vänder sig.

- En del bebisar är lata, så är det.

Jaha. Man kan tycka att det hade kunnat vänta till tonåren i alla fall va.

Emma och Goal Junior

Alltså vad är det här? Egmont, som bland annat producerar den gamla trotjänaren OKEJ har skapat två nya tidningar för barn. Kul! Om det inte var för att den ena heter Emma, handlar om pyssel och är ämnad för tjejer och att den andra heter Goal Junior, handlar om fotboll och ska passa pojkar. Inte lika kul!

Flickorna ska sitta vid sina pysselbänkar stilla, söta och timida medan killarna lär sig att bredbent röja i leran på fotbollsplanen.

Idén med nya tidningar är i grunden väldigt bra tycker jag, men att de så stereotypt ska riktas mot flickor och pojkar känns unket.

Ensam är stark blir svag

En anledning till den tillfälliga torkan här på bloggen är att jag inte varit så mycket ensam på sista tiden. Det har varit så skönt att jag inte vet vad jag ska ta till för stora ord att sätta på den känslan.

Men. Givetvis finns det en negativ påföljd. En sådan är obligatorisk för en grubblerska som jag. All gemenskap och avlastning har gjort att jag släppt på den tappra fasaden jag burit på, sänkt garden och öppnat upp sinnet något för framtidens eventuella nya former. Och när jag gjort det har allt hunnit ikapp mig. Ser mitt senaste år utifrån, ser människan, hon den lilla, som kämpat och stretat i vilsenhet. Verkligen vilsen. Att ha flyttat till en stad där jag är relativt ensam, försökt jobba som egen företagare, att leva under existensminimum, att ha varit gravid, fött barn, leva med och älska barnet till bitar, kämpat med relationer, glädje lycka enorm oro....Det är sorgligt att jag ska se på allt det här på det viset. Men jag blir så skör. Vek och sårbar.

När jag ser andra göra samma sak tycker jag enbart de är totalt makalösa! Med de ögonen borde jag också se mig själv. Trots att jag helst vill byta plats med L i en månad och få vakna upp till att allt fallit på plats så måste jag tänka MÅL NU: Omge mig med folk att lita på, ett jobb, egna pengar att leva för, en bostad där jag vet vi kan stanna.

Torkan

Kokta nappar på tork. Eller en, den andra guppar tryggt i sovande barnets mun, den andra hänger här. Min inspiration sträcker sig inte längre än till att titta på medan den torkar i köksluften. Hoppas den återkommer snarast för jag saknar att hänga här. Har bara inget vettigt att slänga ur mig.

Snart, när nappen är torr.

Påskpuss

Här påskas det på för fulla muggar. I alla fall i en dag till. Har kikat in lite snabbt hos er och saknar. I morgon är en annan dag, då skriver jag igen.
Hoppas ni haft en glad påsk alla!

Glädjepost

Igår kom det ett paket till mig och L med så många fina saker i att jag blev alldeles överrumplad. Att någon tänker på oss, bara sådär, gör mig alldeles varm. Allt det här, inslaget i fina paket men mina och Ls initialer på. Ett kalejdoskop, en kasperdocka, en fin liten påsk-kyckling, ett påskägg med maffiga chokladägg inuti och ett te som kommer få mig, kaffesvepare som jag är, att älska te. Inte minst för sin doft.

Tack och tusen tack! Vi blev himla glada och L provsmakade på både kasper och kalejdosop. De fick högsta betyg!

Det är bra fint att få paket på posten. Och det är klart att ungen ska ha ett kalejdoskop!

Jag e bra, jag e bra

Allt för ofta tvivlar jag på min kompetens inom valda yrke. Ofta och hårt tvivlar jag. Ångest över prestation och smarthetskomplex förlamar mig emellanåt. Under den gångna helgen har jag våndats och svettats inför ett jobb som ska sättas ihop under tre dagar. Vi är just nu mitt upp i det. Det känns lite bättre att vara igång, det gör det, men sinnet är lite skakat och efterskalv förekommer.

Så ibland får man sig en blixt rätt ner i skallen bara. Bam! Som idag, när jag fick höra min egen röst, helt oväntat i ett sammanhang jag aldrig aldrig aldrig ens skulle föreställa mig själv. För jag är inte så bra att jag passar där, i det sammanhanget. Så låter det i mitt huvud. Men tydligen är det så. Jag passar in där och det fick jag bevisat idag. De tyckte det jag gjort var bra och det är fullständigt sunt och klokt av dem att tänka så. Bara jag som ska komma över den där tröskeln och göra detsamma. Fullständigt osunt att jag inte gjort det än.

Skaka på huvudet och gå vidare

Just nu ploppar det ut ongar åt höger och vänster i min krets av vänner och bekanta. Det är väldigt roligt. Senast ut är min äldsta och därmed första vän som ska få sitt andra barn. Det är också väldigt roligt.

När jag hör mina vänner och bekanta berätta en sådan nyhet för mig dyker bilder av själva akten då barnet skapades upp i huvudet på mig. På en bråkdel av en sekund flimrar bilden förbi, men jag hinner se mycket. Utan att gå in på detaljer ser jag bra mycket mer än mitt förstånd har sans och förmåga att ta hand om. Främst ser jag mannen och han ser oftast fjantig ut.

Vad handlar det här om? Så himla onödigt.