Allt för ofta tvivlar jag på min kompetens inom valda yrke. Ofta och hårt tvivlar jag. Ångest över prestation och smarthetskomplex förlamar mig emellanåt. Under den gångna helgen har jag våndats och svettats inför ett jobb som ska sättas ihop under tre dagar. Vi är just nu mitt upp i det. Det känns lite bättre att vara igång, det gör det, men sinnet är lite skakat och efterskalv förekommer.
Så ibland får man sig en blixt rätt ner i skallen bara. Bam! Som idag, när jag fick höra min egen röst, helt oväntat i ett sammanhang jag aldrig aldrig aldrig ens skulle föreställa mig själv. För jag är inte så bra att jag passar där, i det sammanhanget. Så låter det i mitt huvud. Men tydligen är det så. Jag passar in där och det fick jag bevisat idag. De tyckte det jag gjort var bra och det är fullständigt sunt och klokt av dem att tänka så. Bara jag som ska komma över den där tröskeln och göra detsamma. Fullständigt osunt att jag inte gjort det än.
Ny blogg!
7 år sedan
Ja, jag berättade för en kompis igår om hur jag plötsligt känner mig helt inkompetent och hur hon skrattande berättar om hur hon brukar skryta med hur fantastisk och just KOMPETENT jag är.
SvaraRaderaDet är något med att vara barnledig tror jag. Det äter jobbsjälvförtorendet.
Ja gud ja. Man blir väldigt kompetent som mor, men all annan kompetens känns så långt bort i jämförelse.
SvaraRadera