En bokstav, ett foto

När jag återvänder från den här datorbefriade helgen ser jag på olika bloggar, typ här och här, att det dragit igång en fotoutmaning. Den vill jag vara med på! ABC - en bokstav, ett foto. Varje dag så långt alfabetet räcker, antar jag.

I morgon tar jag tag i det och jobbar ikapp. Roligt!

Början på en bra dag

Förra födelsedagen satt gråten i halsen. Tårar som hängde i ögonen.

Den här födelsedagsmorgonen vaknade jag till en leende bebis och en duo som sjöng Ja må hon leva. Han satt i morfars famn, tillsammans med ett stort rosaprassligt paket. Sprallade med armar och ben i sin sovvarma pyjamas. Han hade köpt duschtvål, lotion och handkräm till sin mamma. Det var det finaste sättet att vakna på en födelsedag.

Ny upplevelse

Man har för första gången blivit bannad av en annan förälder. Det kändes nästan lika pinsamt som när man blev fikasugen hemma hos en kompis när man var liten och kompisen, fastän båda var lika fikasugna, sprang till mamman och bara: **** vill ha fika!
Tack för den.

Fast det här var bara pinsamt i en liten stund innan jag blev vrång.

Akta så han inte drar **** i håret!
Inte med blixt på kameran!!
Inte med lampan heller!!!

Jag fotar aldrig med blixt men måste ändå undra om det är farligt att fota barn med blixt och får till svar att man vet ju själv hur man blir i ögonen efteråt.

Jag har full förståelse för att man vill sitt barns bästa. Det tror jag de flesta föräldrar vill. Men om mitt barn råkar grabba tag i en annan barnkalufts så är det ingen som dööör av det. Och självklart skulle jag stoppa de små nyporna om jag såg vad som var på gång att hända. Vad beträffar blixten vet jag inte om det är skadligt för barnens ögon eller ej, men om inte så är det något som går över utan att ge bestående men.

Skulle kunna gå på här om överbeskyddande föräldrar men det känns som jag är värsta moraltanten här redan så jag stannar vid kalufs och blixt. I alla fall till annat efterfrågas.

Den här sängen är inte stor nog för oss båda

Klockan var nog halv tre när han ville ha mat. Plockar upp gnällklumpen ur spjälsängen. Jag gör det i sömnen numera. Lägger mig till rätta med honom intill så att han kan äta och jag somna om. Efter ett tag vaknar jag av att han bökar runt och gnäller igen. Klappar, pussar och håller om för att lugna men han fortsätter med sin ritual. Han gör så när han inte kan somna.

Tänker att blöjan är väldigt full, kanske måste byta. Snubblar upp på toa och hämtar handduk, våtservetter och ny blöja, snubblar tillbaka till sängen. Ögonen knappt öppna. Möts av en liten kropp som ligger utsträckt på diagonalen. Armarna uppsträckta.

Det var tydligen jag som var den störande faktorn.

Snuttifikation

När brösten är sprängfyllda med mjölk, ömmar, man kanske har en liten stockning här eller där och allt som har med behagen att göra är synonymt med mat till den lilla nyfödda varelsen, då är det så lagom kul att tänka sig att någon bara ska ha dem som njutningsrattar.

Glidmedel är toppen och räddar ledsna slemhinnor på ett förträffligt sätt.

Läser ännu en julklappsbok. Barnliv - från graviditet till tonår av Katerina Janouch. Alltså snuttifieringen kring kvinnan och hennes väg tillbaka till "kåt, glad och tacksam".

Jag pallar inte!

Erkänner

Okej, jag kan med lite distans se att föregående inlägg har en något bakåtsträvande touch. Lite Olga 82, som bestämt hävdar att det minsann var bättre förr. Men jag håller fast vid att de där två programledarna kommer att sätta fart på det redan sjunkande skeppet på sin väg mot botten. Så är det med det.

No can do

Det var fasligt svårt att komma igen med bloggen nu efter helgen. Totalt stillestånd.

En sak kan jag i alla fall dela med mig av. Vi kategoriserar in det under missnöje och gnäll. Det handlar om Melodifestivalen. Jag har alltid tittat på det somliga kallar jippo och gillat det, för det mesta. Eller egentligen gillar jag bara schlagers i sin renaste form. Ballade och annat hippt i sammanhanget gillas inte. Det ska vara Lena, Carola och Lotta. Catchigt, käckt och glatt och framförallt det där beatet som man hinner göra koreografi till i rimlig takt.

Men tävlingen har ju inte annat än sjangserat med de senaste årens deltävlingar i all oändlighet och ring å rösta-maraton. I år har den verkligen nått botten. Det kommer bli "otittbart". Totalt! SVT har verkligen lyckats sätta två av mina absoluta ofavoriter som programledare. Jag kan nästan inte tänka mig en mer outhärdlig kombination. Lismande och sexistiskt samtidigt. Från en och samma kanal. Det går inte.

Användarvänligt på Blogger

Men alltså, varför?! Varför i hela friden vill Blogger göra det totalt omöjligt att visa gilla/ogilla-knappen under inläggen?! Jag förstååååår inte vad det är jag gör för fel? Eller vad Blogger gör för den delen.

Tips mottages tacksamt!

Men jag gör ju som man ska. Klickar i lilla boxen med alternativen för visa gilla/ogilla-knappen. Sen sparar jag den ändringen, men icke!

Preventivmetoder för män

Inte är det varje dag man blir puffad för i radiotblån. Om man är intresserad går reprisen 23:07 ikväll.

Hälsningar
Lite Mallig

Rädsla: Temptagning

Vaccinet har rusat i den lilla kroppen i natt. Hög feber hade han och som han ojade sig. Och jag tog modet till mig och tog tempen i rumpan. Nöjd med det. Övervinna rädslor är ju lite av hobby för mig. Det här kanske kan ses som en petitess dock - att ta febern med termometern på det viset. Men jag har verkligen inte sett fram emot den dagen det skulle behöva ske. Det är så mycket jag tänkt kan gå fel när jag ska sätta in den där. Nu vet jag att det inte kan det. Gör det ont säger han ifrån. Det är min filosofi i det mesta.

Jag vet man kan ta den i öra och i armhåla också men har fått för mig att det ger säkrast resultat på det här viset ändå.

Typ det jag hade att upplysa om idag. Efter måndag följer tisdag. Inte mer med det.

Han är förresten bra igen.