Väntan så

Och vecka 40 inleddes med ett sista (ha!) besök hos bm.

Magstatus: 35cm, har sjunkit.
Bebisstatus: är inte helt fixerad, hjärtljud 135 - lägsta någonsin.
Mammastatus: 90,1 kg, svullen - det konstaterades.

Hon var mer eller mindre övertygad om att jag kommer gå över tiden och helt plötsligt när vi satt där och pratade om vad som händer och sker om fallet så blir så är vi inne i septemeber! Nehe du! Icket säger jag.

Jag tror ju på naturens egen gång och inte så mycket på hemmakurer osv, men nu ska allt allt allt, beprövat eller ej omsättas i handling. Ananas, hallonbladste, kryddstark mat, storstäd (fast det har ju visat sig vara mer en otjänst), färdknäppen, vad är det mer som sägs fungera? Återkommer.

Snälla lilla bebis, kom i alla fall senast söndag.

Hej då v.39

Det var ett fint avslut på den 39:de veckan. Vad jag vill ha just nu: ett stabilt värkarbete. Mina 90 pannor alltså...På två månader. Poff sa det, så satt de där.

Tårigt och så

Vaknade av att jag grät i morse. Det är antagligen det värsta tillståndet att vakna upp i. Man känner sig liksom emotionellt dränerad resten av dagen.

Just idag är det Sprallpappans födelsedag och det är dagen då det lilla livet först var beräknad att anlända. Min sinnesstämning fick mig att tänka på vilket jäkla slit det varit det här året. Och då har bara halva året gått...typ.

Hur mycket har jag inte växt under de här åtta månaderna? Hur många livsavgörande beslut har jag inte varit tvungen att fatta? Hur mycket har jag gått emot min egen vilja bara för att upptäcka att just det var fel och gör om och gör det på mitt sätt? Hur många gånger har jag inte ifrågasatt mina val? Vänta ett barn, starta eget utan kontakter, utan kapital, med bara hur - klyschigt det än må låta, mina två bara händer. Hur knapert har det inte varit, men ändå sitter jag här och känner mig rik?

Det känns stort.

Så till slut

Så kom den då. Den stora tröttman rullade in och jag omfamnade den. Välkomnade den ända ner i sängen mellan lakanen.

Helgen ska spenderas på den sörmländska landsbyggden bland höns och hundar och långt ifrån fix och don som stjäl min uppmärksamhet.

Oh, jag ska njuta och hoppas att tröttman håller i sig ett par dagar till.

Hoppas ni får en fin helg

PS. Jag vet det är tio dagar kvar och att bebis kan komma när som helst, men en timmes bilfärd bort ska nog vara ok. Hoppas jag.

Lugnet som inte kommer

Försöker hålla mig fast i soffan idag. Är så otroligt rastlös hela tiden. Önskar emellanåt att jag bara hade varit...kanske inte ett vrak, men trött och inte orkade någonting. Jag känner att jag behöver ta det lugnt, samla och ladda, men det går bara inte.

Det är för mycket oreda här i lilla läggan. Det känns som att ingenting någonsin blir klart. Väldigt frustrerande.

Man kämpar emot och håller sig lugn o fin i soffan....

Vad som händer nedanför naveln....

...det skulle man ju kunna lägga band på sig och hålla för sig själv. Men jag har ändå förlorat så mycket kontroll av mina kroppsfunktioner nu så varför inte bjussa på lite gravvokomik?

På mataffären, i kön med pappan. Han betalar och jag ska pressa mig förbi, mellan honom och kvinnan som står i kassan och betalar på andra sidan om mig, för att packa i slutet av bandet. Tänker att jag nog kan göra mig så liten som det bara går. Det går inte att göra sig liten med en kalaskula 38 veckor stor. Där mitt i min vildaste fantasi om att bli liten och tunn kom den. Prutten. Med bakdelen mot kvinnan i kassan bakom. Åh så himla pinsamt! Jag vet inte om hon hörde, kände eller något av det. Jag fortsatte mot varorna på bandet. Högröd i ansiktet.

Härom kvällen. På en restaurang tillsammans med nya bekantskaper. Jag har inte varit på restaurang på hundra år och njöt verkligen av att få sitta där och äta god mat och ställa de där nyfikna frågorna som man får ställa till nya bekantskaper. Drack en hel del. Lyxade med alkoholfritt, kallt vitt vin (som för övrigt måste vara det onödigaste påfundet eftersom det kunde gå lika bra med flädersaft, men ändå. Lite lyxigt.), tog en juiceig och läskande virgin sea breeze och däremellan en hiskelig massa vatten eftersom hela lokalen var ungefär lika kvav som en ångbastu. Det kräver ett toalettbesök eller så.

Åter igen, det är inte alltid lätt att hålla koll på vad som händer nedanför naveln nu för tiden. Man har inte sett till väninnan där nere på ett tag om man så säger...

I alla fall. Jag pressar ur mig det lilla som numer behagar komma när man är sådär panikkissnödig, torkar mig som man gör och rättar till kläderna. Det är då jag upptäcker att jag torkat mig med min klänning!! Min klänning har alltså hamnat fel sida pappret. Dör på fläcken som "lyser" i skrevhöjd men går ut och låtsas som om ingenting har hänt.

Man får skylla allt på graviditeten. Allt.

Om att sko sig

Man hade sett fram emot att få bära de fina sommarlätta skorna. Mohedatofflorna, sandalerna, de röda klacksandaletterna som jag älskar att bära varje sommar. De som är mina favoriter. Nu, sedan en månad tillbaka är det enbart flip flop som funkar. Helst skulle det väl vara ett par rediga foppatofflor på de svullna tu som ser ut som två grisklövar. Pyttekorviga tår på en stockfot. Typ. Men foppatoffla....där går gränsen.

Svullenheten.

Åååh det är så tråkigt. Det har ju liksom gått an med flip flop länge eftersom det varit uppehåll, men idag när jag är ledig och vill ta mig ut och träffa rolig vän som jag inte sett på länge så regnar det och det enda som finns för fötterna är tygskor som inte går att knäppa och just de dära plast, frigolit eller-vad-tusan-det-nu-är-bitarna. Inte ens gummistövlarna går på.

Nä men jag blir väl kvar här hemma i soffan dådå. Tar på mig stödstrumporna, motar bort halsbrännan, lyssnar på regnet och pappan som då och då kommenterar den stora magen.

Behöver jag säga att jag inte bara längtar efter ungen utan efter en vätskefri nästan 90-kiloskropp.

Magen 38

I 38:e veckan och jag blir fortfarande lika förvånad när jag ser på det som växer. Det är märkligt och märkvärdigt.

Nätterna blir allt mer svåra att ha att göra med. Det finns liksom inte en endaste smärtfri sovställning. Och halsbrännan sen då....huga. Men inte långt kvar nu. Inte alls.

Att bära ett barn är fan respekt! Jag tycker att kvinnor borde skryta mer om den prestationen. Faktiskt.

I brist på annat

DAGENS VILL HA: En fet jävla värk som kickstartar hela utdrivningsprocessen.
DAGENS KLÄDSEL: Vitt gravvolinne, grå mjukisbralla på trekvart
DAGENS SMINK: Ingenting
DAGENS FRISYR: Vet inte om man kan kalla det frisyr. Nytvättat och genomborstat hänger det så
DAGENS HÄNDELSE: Bakade och åt nektarinpaj så magen står åt alla håll. Det godaste goda!
DAGENS LÅT: Arcade Fire - Sprawl II (Mountains Beyond Mountains)
DAGENS PLANER: Resten av dagen ska ägnas åt en promenad, kramar och föfattande av prator.
DAGENS SAKNAD: Ett organiserat hem. Gärna ett som är lite större till ytan än blott 36 kvm.
DAGENS DUMMASTE: Missförstånd mellan mig och bästa kollegan.
DAGENS SJUKA: Gravidåkommor räknas inte så jag anser mig frisk o kry. Fast de här svullna fötterna....
DAGENS DROG: Oh, N.E.K.T.A.R.I.N.P.A.J
DAGENS ROLIGASTE: När sprallpappan pratar för sig själv och inte minns vad det handade om när man frågar vad han mumlar om.
DAGENS FAVORIT: När molnen spricker upp och ljuvlig kvällssol tittar fram.
DAGENS KÖP: Ingenting ännu så länge.
DAGENS ORD: Bondedoku

En snabbis

Inte ens 20 dagar kvar.

Tycker det är trist att jag inte hinner uppdatera så mycket här nu. Det jobbas och jobbas och när jag inte gör det försöker jag vila. Vila går sådär ärligt talat. Jag är den rastlösa flodhästen. Viktökningen börjar tära på knälederna och det är nog mest det som tär just nu. Ja, förutom de konstanta sammandragningarna, den lilla ongens aldrig sinande energi där inne i magen, halsbrännan och fogarna, mensvärken och humöret.

Pappan är här med mig nu. Det känns gudomligt skönt. Vi kommer väldigt bra överrens och han är fin. Finast till och med. Vågar inte ens tänka på när han ska lämna staden igen.

Allt står klart nu. Vagn, spjälsäng, kläder, blöjor, mjölkersättning (1pkt ifall ifall) man vill ju vara redo.

Du kan komma nu HarryLudvigEditLivia eller vem du nu är!
Längtar efter dig.