En snabbis

Inte ens 20 dagar kvar.

Tycker det är trist att jag inte hinner uppdatera så mycket här nu. Det jobbas och jobbas och när jag inte gör det försöker jag vila. Vila går sådär ärligt talat. Jag är den rastlösa flodhästen. Viktökningen börjar tära på knälederna och det är nog mest det som tär just nu. Ja, förutom de konstanta sammandragningarna, den lilla ongens aldrig sinande energi där inne i magen, halsbrännan och fogarna, mensvärken och humöret.

Pappan är här med mig nu. Det känns gudomligt skönt. Vi kommer väldigt bra överrens och han är fin. Finast till och med. Vågar inte ens tänka på när han ska lämna staden igen.

Allt står klart nu. Vagn, spjälsäng, kläder, blöjor, mjölkersättning (1pkt ifall ifall) man vill ju vara redo.

Du kan komma nu HarryLudvigEditLivia eller vem du nu är!
Längtar efter dig.