Om att sko sig

Man hade sett fram emot att få bära de fina sommarlätta skorna. Mohedatofflorna, sandalerna, de röda klacksandaletterna som jag älskar att bära varje sommar. De som är mina favoriter. Nu, sedan en månad tillbaka är det enbart flip flop som funkar. Helst skulle det väl vara ett par rediga foppatofflor på de svullna tu som ser ut som två grisklövar. Pyttekorviga tår på en stockfot. Typ. Men foppatoffla....där går gränsen.

Svullenheten.

Åååh det är så tråkigt. Det har ju liksom gått an med flip flop länge eftersom det varit uppehåll, men idag när jag är ledig och vill ta mig ut och träffa rolig vän som jag inte sett på länge så regnar det och det enda som finns för fötterna är tygskor som inte går att knäppa och just de dära plast, frigolit eller-vad-tusan-det-nu-är-bitarna. Inte ens gummistövlarna går på.

Nä men jag blir väl kvar här hemma i soffan dådå. Tar på mig stödstrumporna, motar bort halsbrännan, lyssnar på regnet och pappan som då och då kommenterar den stora magen.

Behöver jag säga att jag inte bara längtar efter ungen utan efter en vätskefri nästan 90-kiloskropp.