Vaknade av att jag grät i morse. Det är antagligen det värsta tillståndet att vakna upp i. Man känner sig liksom emotionellt dränerad resten av dagen.
Just idag är det Sprallpappans födelsedag och det är dagen då det lilla livet först var beräknad att anlända. Min sinnesstämning fick mig att tänka på vilket jäkla slit det varit det här året. Och då har bara halva året gått...typ.
Hur mycket har jag inte växt under de här åtta månaderna? Hur många livsavgörande beslut har jag inte varit tvungen att fatta? Hur mycket har jag gått emot min egen vilja bara för att upptäcka att just det var fel och gör om och gör det på mitt sätt? Hur många gånger har jag inte ifrågasatt mina val? Vänta ett barn, starta eget utan kontakter, utan kapital, med bara hur - klyschigt det än må låta, mina två bara händer. Hur knapert har det inte varit, men ändå sitter jag här och känner mig rik?
Det känns stort.
Ny blogg!
8 år sedan
Du har uträttat mycket detta året.. och ändå har inte bebisen kommit än :) förstår att du känner som du gör.. det kan ju vara skönt att gråta men det är sällan skönt att vakna upp i det tillståndet.
SvaraRaderaHoppas du känner dig bättre nu! Nu börjar nedräkningen på allvar: 10!
Kram
Oh Linda jag tänkte nästan att du skulle ha fött nu under helgen. Tankarna präglas ju mest av sådana tankar nu så en o annan går till medsystrar i samma tillstånd.
SvaraRadera7 nu. Herre!
Kram