"Det är bra att vara uttråkad ibland"

Så sa min far till oss barn när vi var små. Antar han menade att det gynnar kreativiteten.
Igår övade jag barnet på att vara uttråkad. Han låg i gymmet och såg i alla fall ut att ha skittråkigt. Varken galna fjärilar eller flinande blommor gjorde tricket. Snart sov han, det lilla gullet.

Tillsammans är man mindre ensam

I bland tänker jag att jag ska skriva om andra viktigheter och inte bara mamma barn stuffs. Det kan bli ganska ytligt, och jag har ju mer än ytligheter i mig. Men det kräver tid och jag får svårt att formulera mig om viktigheter.

Så.

Den här bloggen är i första hand inte tänkt som en åsiktmaskin. Däremot har jag lite av en ambition att bloggen ska fungera som en länk mellan kvinnor som går igenom sina graviditeter och/eller som står ensamma inför föräldrarskapet. Bloggar du och vill stå med i länklistan fler som oss på min blogg så lämna länk i kommentarsfältet.

The more the merrier, visst!

Det här är fint

Varav hjärtat är fullt talar munnen.

Oh, mjau

Allt bebisprat ger mig spänningshuvudvärk, kakätandet börjar ge sig till känna i mage och tänder och dessutom håller jag på att få slut på aktiviteter som är underhållande nog för en bebis som inte alls är sugen på sov under dagarna.

Han skulle nog nöja sig rätt bra med att stirra in i mitt ansikte eller bara ligga i famnen, men just den typen av aktivitet lockar inte mig mer än kortare stunder.

Och jag är så trött att jag tror jag aldrig varit såhär trött någonsin i mitt liv. Initiativen till aktiviteter utanför dörren räcker inte längre än till den dagliga promenaden. Att sitta med en annan vuxen människa och konversera känns som en uppgift omöjlig att besegra, om inte personen i fråga kan nöja sig med stön och djupa andetag till svar.

Älskar lillongen till bitar men lite mer sömn och stimulans och vi skulle vara fit igen.

Till det sker försöker jag styra upp min geléklump till hjärna och spåna lite jobbidéer .

Idag...

...dansar vi till Dancing in the dark och funderar på om vi ska våga flyga...läskigt.

Av statistiken att dömma så är det ju ändå några stycken som läser här då och då. Förnuftiga synpunkter på flyga med 8 veckors bebis, någon? En timme i luften. Hur jobbigt är det exakt, för barnet och för mig?

Stora mössproblemet

Det finns många kombinationer som inte är så himla gjutna nu för tiden. Till exempel trött mamma och klängigt barn, ja typ allt i kombination med trött mamma när jag tänker efter.

Men så finns det kombinationen barn som inte gillar mössa och dålig mössa. Speciellt den som inte sitter som den bör utan hasar runt, runt på det lilla sjuveckorshuvudet, åker ner för ögonen och retar gallfeber på lilla människan som snurrar, snurrar för att bli av med skiten. Han har flera hemmastickade hjälm-mössor som är vansinnigt fina, men de sitter inte på. Tyvärr.

Till slut fick det bli en köpemössa och efter lite möda fanns den perfekta modellen!

Rundad framtill och som går ner över öronen. Knyt under hakan.

I affären som börjar på Lin och slutar på dex, för endast 49 spänn.

Man är trött men glad

Idag är en dag när ögonen känns som klister, ryggen värker, knutorna i bröstmusklerna ger sig till känna efter kånkande på bebis och onödigt dumma (läs lata) amningsställningar, huvudet liksom hänger lite. Men det gör inget. Jag känner mig hoppfull idag, skymtar framtidsoptimismen.

Har fått bra respons på dokumentären som sändes i P4 i söndags. Självförtroendet pekar i rätt riktning för ett slag. Då får man passa på att njuta.

Snuttvarning

Men kolla in kreativiteten!

Helgdag höstdag

Det är vackert med solsken från klarblå himmel, sovande bebis och skör is på sjö. Men höstlöven i Norrland är fasen mesiga. Det är svårt att pulsa i björklöv.

När vi funkar

Passade på att fråga barnsköterskan på det tillfälliga bvc-besöket om det här med röjandet om nätterna. Att spädbarn drömmer en massa var jag medveten om, men inte att de små lätena oftast bara är kontaktläten som de ger ifrån sig nu och då, medan de faller in och ut ur sömnen.

Förut kände jag oro med en gång han började låta. Ni vet sitta på händerna för att inte springa upp. Nu har jag förståelse för betendet, kan låta honom hållas och hjälper liten att bli lugn istället. Ofta räcker det med att klappa pannan och säga något lugnande med den vänaste modersrösten så blir han lugn igen. Liksom bara bekräfta att allt är bra och att jag finns där. Så himla skönt.

När jag ser tillbaka kan jag konstatera att jag tidigare gjort både honom och mig en stor otjänst genom att plocka upp. Klarvaken bebis aptrötta mamman = dålig kombination.

Fasen man börjar bli lite slipad morsa nu ändå. Yej mig!