När vi funkar

Passade på att fråga barnsköterskan på det tillfälliga bvc-besöket om det här med röjandet om nätterna. Att spädbarn drömmer en massa var jag medveten om, men inte att de små lätena oftast bara är kontaktläten som de ger ifrån sig nu och då, medan de faller in och ut ur sömnen.

Förut kände jag oro med en gång han började låta. Ni vet sitta på händerna för att inte springa upp. Nu har jag förståelse för betendet, kan låta honom hållas och hjälper liten att bli lugn istället. Ofta räcker det med att klappa pannan och säga något lugnande med den vänaste modersrösten så blir han lugn igen. Liksom bara bekräfta att allt är bra och att jag finns där. Så himla skönt.

När jag ser tillbaka kan jag konstatera att jag tidigare gjort både honom och mig en stor otjänst genom att plocka upp. Klarvaken bebis aptrötta mamman = dålig kombination.

Fasen man börjar bli lite slipad morsa nu ändå. Yej mig!