Oh, mjau

Allt bebisprat ger mig spänningshuvudvärk, kakätandet börjar ge sig till känna i mage och tänder och dessutom håller jag på att få slut på aktiviteter som är underhållande nog för en bebis som inte alls är sugen på sov under dagarna.

Han skulle nog nöja sig rätt bra med att stirra in i mitt ansikte eller bara ligga i famnen, men just den typen av aktivitet lockar inte mig mer än kortare stunder.

Och jag är så trött att jag tror jag aldrig varit såhär trött någonsin i mitt liv. Initiativen till aktiviteter utanför dörren räcker inte längre än till den dagliga promenaden. Att sitta med en annan vuxen människa och konversera känns som en uppgift omöjlig att besegra, om inte personen i fråga kan nöja sig med stön och djupa andetag till svar.

Älskar lillongen till bitar men lite mer sömn och stimulans och vi skulle vara fit igen.

Till det sker försöker jag styra upp min geléklump till hjärna och spåna lite jobbidéer .