Som bruna bönor

Vi är inte vegetarianer i den här familjen, men jag är inte främmande för vegetarisk mat för det. Jag äter i princip vad som helst och vill att L ska göra det med. Idag blev det så dags för en hemmagjord linsgryta. Palsternacka, potatis, paprika, tomat och linser. Idén kändes gjuten, men under tillagningen började jag tvivla starkt. Färgen på purén, kan jag tala om, blev brun och liknade mer bruna bönor än en god gryta. Bruna bönor tillhör förresten de få rätter jag har svårt för.

Det här kommer han aldrig att käka, tänkte jag. Men sedvanliga mm mmmmm mmm under tuggorna vittnade om att han faktiskt tyckte det var muchos gott.

Så jäkla bra. Hoppas det här håller i sig. Vet inte hur jag ska hantera pet i maten.