Efter städningen var L urbota less på mig och ville bestämt ha min odelade uppmärksamhet. Det märks att han saknar sin frihet i gåstolen och hoppgungan som vi köpte åt honom uppe i Norrland. Väldigt frustrerad blir han, så han hade all anledning att kräva min uppmärksamhet ett tag.
Vi gick ut i solen och styrde mot de vanliga promenadstråken. De börjar för all del kännas något tjatig, men idag var den full av äventyr. I alla fall om man är en så liten människa som L. Fåren på 4H-gården, som ligger precis nedanför oss, hade fått lammingar. Sjukligt sött, fluffigt och vingligt. Några av dem kan inte varit mer än någon dag gamla. L skrattade åt de ulliga varelserna. Man undrar vad det var han såg. Hans referensvärld kan inte vara så omfattande menar jag.
Sen kilade vi vidare och hängde på en bänk uppe på klipporna. Där satt vi och spejade. Jag lapade solen, L pillade med nån bult i bänken, som glänste i solen. Sen promenerade vi hemåt.
Han tar in mycket. Det märks. Hänger ut över vagnskanten, speja och spanar, fnissar emellanåt. Jag tyckte han skulle passa på att somna. Det tyckte inte han. Inte förrän vi kom in i hallen och jag skulle ta av honom kläderna. Då, mitt i avklädnigen slocknade han.
Tufft att vara ute på äventyr. Nu sover han och drömmer antagligen om märkliga varelser som bräker, luktar lite konstigt och är alldeles fluffiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar