På sista tiden har jag tänkt en del på hur jag lyckades komma fram till beslutet om att fortsätta min graviditet. Det känns nästan hemskt att skriva om det nu, så fjärran nu när jag har honom, det bästa i hela mitt liv. Men jag vet att det alltid kommer finnas kvinnor där ute som vill veta hur fasen de ska vända sig för att våga ta ett beslut. Själv har jag aldrig stått så handfallen inför något i mitt liv, varken förr eller senare.
Fick tipset av en kurator att göra en för- och emotlista. Fnys, tänkte jag. Så kan man väl för f-n inte gå till väga vid ett så här livsavgörande beslut. Djupt inom mig visste jag egentligen vad som var det rätta. Jag vågade bara inte. En dag gjorde jag de där himla listorna ändå. Trots att jag egentligen visste. Listan med argument på emot-sidan var minst tre gånger längre än de på för-sidan, men argumenten för var av betydligt tyngre karaktär.
Efter det åkte jag till en kompis några dagar för att komma ur den ihopknölade tillvaron ett slag. När jag kom tillbaka kändes allt lättare. Beslutet var fattat.
Ny blogg!
7 år sedan
Måste bara säga att du är så himla fin och modig som delar med dig! Underbart ärlig, säkert både nyttigt för dig själv och väldigt för oss som får chansen att läsa! :) Tackar för det.
SvaraRaderaHls PPD
Tack snälla! Blev alldeles rörd av din kommentar. För mig är det nödvändigt att skriva om det, även om det ibland känns väl privat, med förhoppning om att det ska vara någon annan till hjälp.
SvaraRaderaKram dig!