tisdag 14 december 2010

Tacken

När man låtit som en hel CD med Barnens vaggvisor på repeat i en timme förtjänar man inte en spya i behån.
Upplagd av Bulan & jag kl. tisdag, december 14, 2010

2 kommentarer:

  1. Anonym15 december 2010 kl. 15:42

    Jag gjorde mig till och sjöng luciavisor igår kväll med min allra bästa stämma. Publiken visade dock ingen uppskattning, utan började istället gråta med jämna mellanrum.

    SvaraRadera
  2. Bulan & jag15 december 2010 kl. 23:05

    Åh vad gör man inte. Gråt och kräks till trots.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)