Jag är medveten om att det blir en hel del gnäll här då och då. Det är tufft att vara ensam emellanåt och då får man gnälla, säger jag. Men ibland får man tänka lite utanför den egna gnällsfärens omfång.
Jag följer en del bloggar där ni mammor är ensamma med en ny bebis och ett barn sedan tidigare. Just nu imponerar ni starkt på mig.
En får aldrig sova och är sjuk, en har en far till sitt barn som beter sig som en större barnrumpa än en 4-månaders bebis. En energitjuv av stora mått. Att samtidigt ligga sjuk, amma, kräkas, amma, styra med storasyskon och försöka ta hand om sig själv...
Jag hade lagt mig platt för länge sedan. För ett tag sedan satt jag skakig och nervös i soffan när febertermometern tillfälligt peakade på 38 grader. Hur fasen skulle det gå till att ligga sjuk och ta hand om en bebis, tänkte jag med gråten i halsen? Rädd var jag. Det var bara en topp tack och lov.
Ni är så förbaskat starka. Heja er!
Ny blogg!
7 år sedan
Jag kan lova att man fixar det, man bara gör det. Även om jag många dagar bara vill ge upp. För en sekund. Sen inser man vad man har i sina ungar och hur mycket kärlek de ger och behöver. Då rycker man upp sig tillfälligt. Men nu är det tungt här. Tungt.
SvaraRadera