Den lilla

Det började redan i morse. En kvinna ringde in till Musikhjälpen och önskade Marit Bergmans I will always be your soldier till sin lillasyster som är sjuk i cancer. Tänkte på mig och min syster och det vi har. Jag skulle ta det för henne vilken dag som helst om vi hamnade i den situationen (pepparpeppar fingers crossed). Där sattes sinnesstämningen för dagen. Amningshormoner som aldrig landar gör tårar till ett faktum, om inte dagligen så i alla fall med jämna mellanrum under en vecka.

Och så blev jag sådär jäkla liten och osäker igen. Ska släpa mig, barn och packning till T-centralen för att ta tåget till julen i Småland. Funderar, strukturerar. Packar strategiskt och fogar samman backpack-ryggan i vagn och bilbarnstol ovanpå. Det är som att spela tetris det här. Och så unge i sele på mage. På tunnelbana med allt det där.

Vill helst vara osynlig idag när jag drar iväg med mitt bagage.