Solidaritet

Skulle just vara totalt egocentrerad och skriva ett inlägg om hur irriterande ostrukturerat allt är i min skalle idag och att jag blir helt satt ur spel av Hardcore Superstas-låten jag hör på radio. Fi fasen till skit alltså. Den låten trängde ut det sista av struktur som fanns den här torsdagförmiddag.

Men så kom jag över en bild på en gammal kompis. Han är med på en hjälpsändning till förmån för barn i Riga. Jag ser bilder på hur barnen bor. Bostäder som ser ut som rivningskåkar, det ser kallt och kalt ut. Och här sitter jag i värsta vintermyset, i oset av bryggkaffe, med värme på elementen och Mr Vain på radio. Har det med andra ord så jäkla bra!

Blev varm i hjärtat när jag såg honom, min vän, stå mitt i lasset med värmande kläder och julklappar. Fint.