Sovdulilla Vyssanlull Vargenylar Närtrollmorharlagt

Idag ler han sitt finaste leende mot mig och skrattar så han får tårar i ögonen som smittar av sig på mamman.

Ok, gårdagens nattning är förlåten. Vi säger så.

Det händer inte ofta men jag blir lika velig varje gång han inte vill somna. Sover en halvtimme och sen klarvaken med en massa lek och sprall i sig. Jag försöker hålla på den inslagna sovlinjen. Det är natt nu, du ska sova. Sjunger, sjunger, matar, vaggar och gungar, stryker panna, duttar med favvosnutten, sjunger, sjunger och så är ögonenlocken nästan ihop, men så blir det farligt att somna och vi börjar om igen.

Ibland undrar jag om jag inte skulle låta honom spralla av sig en timme och sen börja om. Fast det är en metod jag tror mindre på.

Vad tror folket? Hur gör ni?