Face your fears

Den bästa känslan är när man övervunnit det där som gnagt och oroat i flera veckor.

Vi flög idag.
Jag gillar inte att flyga och var rädd att han skulle känna det och också bli rädd. Jag har våndats i veckor. Men nu känns det så jäkla bra! Älskar att utmana de där rädslorna för kicken som kommer efteråt är så jäkla värd. Nu är jag typ hög av lycka över vi fixade det och att han var så duktig.

Han har vandrat från famn till famn, tittat upp i nya ansikten, fixat tryck i öronen lätt som en plätt, charmat brallorna av folk och så är jag stolt över mig själv. Jag har kånkat på bussar, sladdat i snömodd, svettats vid inplastningen av vagnen, bett om hjälp vid säkerhetskontrollen, lämnat honom i främlingars famnar och överlevt. Just ja, vi var visst i luften också.

I veckor har jag trott att jag aldrig skulle fixa det. Inte utan att genomlida minst ett svimanfall.

Heja mig!