Empati och tacksamhet

Tackar vem som helst för att jag inte bor i Östersund nu. Stackars människor alltså. Min far arbetar på vattenverk och har gjort sitt för att förklara för mig hur illa det där verkligen är.

Alltså jag hade flytt. Grävt mig en grop i marken, isolerat mig i en hydda i skogen, gjort vad som helst för att slippa den där magsjukan.

Jag har varit magsjuk ca 3 gånger i hela mitt liv (och här knackar jag i bordet och säger peppar peppar) och jag fixar inte det. Blir någon in min närhet sjuk i den avskyvärda äckelsjukdom så sitter jag med fingrarna i öronen, blundar, sväljer hårt och kartlägger närmsta flyktväg bort och iväg.

Jag lider med hela Östersund.