Flera av mina kvinnliga singelvänner har, som många kvinnor i 30-årsåldern, en längtan efter barn. Men den där andra hälften som måste till finns ännu inte. Och det är faktiskt inte enbart på skoj längre, när de säger att de kanske tar färjan över sundet och fixar en inseminering i det lite mer moderna och liberala Danmark.
Med anledning av Nobelpriset i medicin, som går till britten Robert Edwards för utvecklingen av provrörsbefruktning, har DN den här veckan en serie om just IVF-behandlingar.
Helt fantastiskt att det är möjligt och självklart ett mirakel för de som inte kan få barn på egen hand.
I Sverige är fertilitetsbehandlingar av ensamstående kvinnor inte tillåtet. Det provocerar mig.
Jag vet, barn är inte en rättighet och så vidare. Men bortom det argumentet sänder en sådan reglering ut signaler att ensamma mödrar inte är särskilt önskvärda och kanske inte ens lämpliga(?! Det behövs ju två, helst av olika kön). Signaler som rotar uppfattningen om att ensamma mammor är outbildade, socialbidragstagare i förorten? En hoppa som slirar runt och låter sig charmas av vilken karlslok som helst? En belastning för samhället? Sådant vill man undvika så långt det är möjligt.
Ett stort OBS! på att det här är min högst subjektiva uppfattning om den allmänna inställningen till ensamt föräldrarskap.
Visst det är inte idealiskt att vara ensam mamma, men om en kvinna har en stark önskan om att få vara mamma så kommer ett högst efterlängtat barn garanterat bli älskat och värnat om utan att för den delen gå och bli en samhällsbelastning, eller vad regleringen egentligen handlar om.
Men det finns en gråzonen och i den står alla vi kvinnor, som blivit gravida i par men som inte lyckades få till det hela vägen, oidylliskt gravida för att låna Fröken Märkvärdigs briljanta uttryck. Ensamma och inte minst osynliga.
Ny blogg!
7 år sedan
Puss på dig!
SvaraRaderaJa visst är det tvetydigt eller ett steg fram och två tillbaks eller vad man ska säga när könsneutrala äktenskap är himla inne och var och varannan gammal konservativ plötsligt goes queerliberal. Men till det heliga barnahavandet vill man prompt ha en kärnfamilj.
Alla jag känner har vuxit upp i kärnfamiljer och jag vet inte någon som har mått särskilt bra av det.
Obegripligt varför man ska subventionera stjärnfamiljer eller queerfamiljer eller vad vi nu kallas, bara på vissa plan, men inte hela vägen ut.
Ha det nu mycket fint som mamma, pappa, barn ett tag! Bra att martyrmamman missade planet :)
Otroligt bra inlägg! Nu är det visserligen två som skapar barn här hemma hos oss men jag ser inte varför en ensamstående mamma skulle vara sämre. Jag har sett tillräckligt många par som tillsammans är dåliga för ett barn att en ensam förälder kan vara en ren välsignelse.
SvaraRaderaDet sänds helt enkelt ut konstiga signaler. Det finns inget som hindrar en kvinna ifrån att gå ut på krogen, ha oskyddat sex och bli på smällen för att aldrig prata med pappan igen. Det är ju bra. Men att en ensamstående kvinna inte ska få bli mamma på andra sätt är ju bara stenåldersidioti.
Jag vet att jag är hemsk.. men gud så jag kan önska att Lowes pappa vore just en klinik i Danmark. Fy sjutton vad jag är trött på vår situtaion just nu. Hur ska jag orka..?
SvaraRaderaTack för att du hejar på mig!
Ja, jag blir bara så irriterad på osynligheten och uteslutandet. Finns det något som det propageras så mycket för i det här landet som kärnfamiljen. Därmed inte sagt att jag inte skulle vilja ha en så klart: ) Men allt annat hamnar i skuggan av falukorvslyckan.
SvaraRaderaLinda, jag förstår dig. Kan inte riktigt låta bli att skratta lite ändå. Han skulle veta att han beter sig som en apa!