Snart går han

I natt har jag sovit på en bajsfläck lika stor som omkretsen av en apelsin. Fläcken hamnade i min säng igår morse, men sen glömdes den av. Det blir så med amningshjärnan. Den hjälper inte till. Inte det minsta. Och när vi kom hem igår kväll var klockan mycket och jag höll belysningen dämpad eftersom liten skulle sova. När det var min tur att krypa ner såg jag fläcken. Palla byta lakan efter midnatt. Dessutom är allt som kommer från den lilla sötrumpan totalt ofarligt och packeterat bacillfritt med rosa sidenband. Så äre.

Annars har den lille lagt i en högre växel i utvecklingsracet den här helgen. Förutom att han vänt sig, håller i bitring och lyckats föra den till munnen har han också varit på väg ut ur sin vagn.

Han brukar sova i den om dagarna. Jag fick för mig att det skulle vara bra att ha olika sovplatser som får honom att förstå att nu är det bara dagvila som gäller och när det är dags för nattsömnen förstår han det eftersom han då hamnar i sin spjälsäng.

Hur som helst.
Han låg i sin vagn och dagsov och jag passade på att duscha. När jag kom ut i hallen, där vagnen står, såg jag ingen unge. Inte där jag hade lagt ner honom och där jag förväntade mig att han skulle ligga kvar. Nej, han hade på något, nästan obegripligt vis kravlat sig ner i fotändan och hängde nu där så käckt med benen hängande utanför mjukliften. Nu är det no more dagvila i vagnen för honom.