Inte bara en bebis som kan bli sjuk, även Blogger har drabbats. Därav försvunna inlägg. Just typiskt, men ok då.
Och apropå sjkdom och vidskepliga fredagen den 13:e då, så sitter vi kvar i Stockholm. L blev himla risig i natt. Feberrus och kräkhosta. Inget annat att göra än att ställa in resan till norr. Väldigt trist men vad gör man.
Jag var ganska så okaxig i natt när han stekhet flämtade med ryckig andhämntning mellan hostan. Jag inbillar mig såhär i efterhand att han verkade sämre än han egentligen var, men fy farao vad det är oroligt att se sitt barn så medtaget. Jag är bra på att hålla lugnet, men inte förrän jag hade vårdupplysningen på tråden slutade jag darra och kunde svälja gråten. Skärpte till mig rätt bra och tog kontroll över situationen. Efter temp, febernedsättande, massa vatten och vaggning somnade han till slut och sov hyfsat förutom ett par hostattcker.
Eftersom han hade febertopp i måndags så träffade vi, på sjukvårdsupplysningens rekommendation, en barnläkare på vårdcentralen för en koll. Allt var ok. Bara virus. Han är tokförkyd och fortfarande febrig men det verkar som att det lossnat nu. Svårt det här med att se feber, hosta och snor som något positivt bara. Det står ju så i många föräldraböcker. Feber, hosta och snor, det är bra grejer, då funkar kroppen. Men just nu ser jag det mest som ett ont för den lille.
Nu, såhär nära ett dygn in på sjukdomen, känner jag mig rätt grym faktiskt. En sjukdomsnatt satt som grädde på den här mosveckan. Yeay mig! Eller, eftersom det snart är studenttider kanske man till och med skulle dra till med fy fan vad jag är bra!
Ny blogg!
7 år sedan
Jepp! Jag håller m dig! Fy farao vad du är bra. Som jag skrev som kommentar till det försvunna inlägget så oroar jag mig för dig. Men samtidigt så vet jag att du fixar att. Men jag vill ändå att du ska veta att du blir "sedd" i din vardag o i din duktiga strävan. Du gör ett hästjobb, och du gör det dessutom bra. Styrkekram till dig inför stundande beslut o vägskäl.
SvaraRadera/PPD
Åh duktiga du! Vad tråkigt med inställd tripp och tråkigt med sjuka L! :(
SvaraRaderaOch vilken erfarenhet rikare du är nu efter genomlevd vaknatt! Men hu, just i såna situationer blir man ju bara hälften så rädd om man har någon annan där, nån som också ser, bedömer, någon att dryfta oron och passningen med. Dubbelt så läskigt att vara själv om det läskiga. Starka du, men stark blir man när man måste finnas för en som är mindre...
Tänker på dig och hoppas du får rätsida på ditt klurande om jobbande och vistelseort. Krya på sig till L och kram!
Tusen tack båda två! Väldigt trist att vi inte kom iväg, men så snart han är kry nog så åker vi.
SvaraRaderaOch Frk M, du har så rätt i det där med att vara två, att dela oron med någon. Precis så kände jag innan jag ringde upplysningen. Men sen, när man skärper till sig, låter magkänslan styra och se på sin roll som mamma så blir besluten genast lättare att fatta.
Kram tillbaka!!