Då, nu och sen

Oj vad det varit stiltje här på bloggen. Det har hänt mycket, både roligheter och tråkigheter.

När vi klev av planet från södern kände jag direkt vad som var på gång i kroppen och som vanligt stämde det. Min kropp och jag. Inget undgår oss. Oturligt nog nådde förkyldningen sin kulmen på lördagen som var dagen efter disputaionsfest, där jag för övrigt drack två glas vin under hela kvällen. Oturligt nog ville människor i min närhet skylla på vinet och en baksmälla som påföljd. Men se så var det inte.

För att den nyblivna doktorn skulle få sova av sig sina festligheter tog jag med den morgonpigga L ut på promenad och gunga mellan halv åtta och halv tio, så baksmällan bodde inte i min kropp den dagen. Där bodde virus. När vi kom tillbaka var jag smått död, men lyckades i alla fall sitta upprät vid radion, stoltle och lyssna på det här. Äntligen blev det klart.

Det bubblar fortfarande i bihålorna, bokföringen är inte klar och det är ett jäkla hallå på vänskapsfronten. Svek, lögner och oväntade överraskningar av det dåliga slaget är aldrig roliga i kombination med en vänskaplig relation. Det svider nästan mer än när en parrelation spricker. Fast på ett annat sätt. Dock väntar ett sommarvik på mig i gränslandet mellan gnosjöandan och bibelbältet, en flytt från storstaden och ett ekonomiskt lyft! För det är jag fantastiskt glad!!