Inget konstigt med det

Det är inte ofta jag drar skämt. Jag är inte så skojig på det viset, som vissa som alltid får till det och får en hel hög av människor att brista ut i skratt. Jag är inte sådär spontan. Tänker nog för mycket på vad det är som ska komma ut ur munnen. Så när jag väl drar ett skämt vet jag att det sällan möts av gapflabb. Det blir snarare lite obekvämt. Säkert för talare och åhörare.

Så hör jag Hanna Hellquist på radio. Hon skämtar som jag, skämten når inte ända fram. Men det skiter hon i. Folk skrattar inte åt skämten, utan kanske lite mer åt eller med hennes spontana utrop som ibland verkar något flummiga. Jag älskar det - folk som inte lägger band på sig, som är min raka motsats.

Det är det som är skillnaden. Jag grämer mig, Hanna flabbar och verkar skita i de oförstående. Säger nåt i stil med att det fattar ni väl! Blup, så rann det ur henne bara. Hon gapflabbar i alla fall. Bra inställning.

Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal. Typ.