Biter ihop så jädrar mycket nu att jag känner mjölksyran i käkarna.
Förra veckan avslutades med tretton timmars arbetspass för att få klart ett jobb, som ändå inte blev klart. Klockan hann passera 23:00 innan jag kunde hämta L hos syster. Hemma halv ett med klarvaken bebis. Restiden i den här staden tar kål på mig, men det är en annan historia.
Kände jag fick smaka på mitt kommande liv som dubbelarbetande ensamstående och bestämde mig för att något måste göras. Jag vill inte leva ett sådant liv. Men det tillhör också en annan historia. Bra är i alla fall att L gillar min syster. Han tittar alldeles förälskat på henne, den lille luringen. Och att hon och hennes sambo gillar att ta hand om honom när det behövs. Skönt.
Sen har veckan bara rullat på med jobb som aldrig tycks bli klart, bokföring, deklaration, en sjuk L med hosta och gråt om nätterna, planering och försök till att strukturera det kommande. Matt är jag.
I morgon åker vi till norr för att fira pappans disputation. Överflödigt att nämna är att jag längtar efter det andhålet.
Tur jag har lilla hjälpredan.
Jag oroar mig över dig. Hoppas du ska orka.
SvaraRaderaVet iof att du kommer orka. För man orkar det man måste. Men det låter som om du närmar dig ett vägskäl. Så därför vill jag önska dig lycka till inför stundande val. Ta väl hand om dig! /PPD
Tack snälla! Jag blir rörd av din omtanke. Bästa väckarklockan är ändå när andra uppmärksammar vad det är man håller på med. Beslutet är ändå nära nu och jag tror det kommer bli bra. Ska bara marinera, som man säger :)
SvaraRaderaKram snälla människa!