Pappatid

Det är inte lätt att plötsligt vara två om att sköta om ett barn.

Jag och rödtotten är hos pappan i staden i norr. Det känns fint att de två också får en kontakt, men det är inte helt utan att viss friktion uppstår.

De veckor som jag och liten haft tillsammans har gett oss en kontakt, förtroende och känsla för varandra som ligger mil före den han har med sin pappa. Jag måste bita mig i tungan, sätta mig på händerna, blunda och andas djupt för att inte hela tiden lägga mig i hans, pappans metoder. Allt tar mycket längre tid än när jag gör det, men han måste få känna att han behärskar det här han med, visst?!

Lätt är det inte, men det känns viktigt så jag fortsätter bita mig i tungan, sätta mig på händerna, blunda och andas djupt.