Att blogga eller bloggas

Det här med bloggar alltså.

Jag läser bloggar av flera anledningar. Vissa läser jag av bara ren nyfikenhet, skvallersyfte kan man väl kalla det, andra för att de engagerar med sina bestämda åsikter, vissa för att de är så totalt olik mig, andra är bara fina eller för att de får mig att känna tillhörighet och gemenskap.

Många gånger har jag tvekat, men sen har jag bestämt mig att jag vill blogga om vad jag går igenom, för mig och för andra som är, har varit eller nyss hamnat i liknande situation.

Innan jag vågade ta beslutet om att gå igenom en graviditet och ett föräldrarskap på egen hand (när verkade som att det var så det skulle bli) letade jag i varje vrå på Vida Webben efter kvinns i liknande situationer. Det var väldigt svårt att finna. Så när jag väl tog beslutet om att bli mamma så bestämde jag mig för att börja blogga och samla fler av oss här på bloggen. Det har inte blivit jättemånga då min energi tröt ett slag. Men jag vet av statistiken att döma att det är en hel del som hittar hit och jag hoppas att det ger något. Förhoppningsvis självförtroende nog att våga ta ett beslut, vad det nu än landar.

Av olika anledningar valde jag att försöka göra det här så anonymt det gick. Mest ville jag det för att inblandade personer inte skulle pekas ut. Det har visat sig att jag inte lyckats helt bra på den punkten.

Såklart bloggar jag även för min egen skull. Som en dagbok, typ. Men man kan fråga sig varför jag måste göra det i ett offentligt forum som det här, när jag lika gärna kan skriva av mig i den hemliga dagboken? Det är ju skitläskigt att tänka att andra, okänningar, läser mina ibland väldigt privata tankar, som ibland är väldigt ogenomtänkta och skrivs under affekt.

Det finns fler som drabbas av bloggskräcken emellanåt. Alexandra skriver om det i ett inlägg. P.S Jag är en av de där läskiga doldisar som läser bloggen. I smyg.