Det är en kommentar som provocerar mig. Jag har aldrig ens tänkt i banorna att jag skulle fortsätta amma, trots slitet det innebär, bara för att jag vill uppnå nåt slags hjältinnestatus. Så mycket martyr har jag inte ens i mig. Jag resonerar så här:
Jag har mat i överflöd. Jag har inte tid i överflöd men jag har faktiskt tid för amning. Den tidsbrist jag känner handlar mer om saker jag vill göra för mig, men så ser inte livet ut riktigt med en sex veckors bebis. Han käkar och blir nöjd och då blir jag nöjd. Allt flyter på bra och därför ser jag ingen anledning att ge ersättning i stället. Klart det är apjobbigt emellanåt, amma är verkligen slitigt. Men den dagen jag verkligen inte pallar, då är jag inte det minsta främmande för ersättning.
Alla mammor är hjältinnor ändå. Ammande eller ej. Sluta provocera mig.
En sällsynt bild. En Ludwig snuttandes på napp istället för bröst.
Men eller hur?! Man måste ju få "beklaga" sig utan att få en massa sk goda råd som man ändå inte vill ha.. åh irriterande. Såklart det är jäkligt slitigt att amma ibland.. det tycker jag med (tror inte männen hade fixat det.. heller) men det är ju något man gör för sitt barn. står man verkligen inte ut så vet man ju vart man köper ersättning.
SvaraRaderaYou go girl ;)!
Kram
Själv hamnade jag i amingsterrorns land några dar på sjukhuset. Den ena barnmorskan efter den andra sprang in och ut ur vårat rum. Alla tyckte nåt, och alla tyckte dom olika. Många av dom drog sig inte heller för att rycka och slita i lille Henrik eller helt ogenerat och utan att be om lov klämma mig på brösten.
SvaraRaderaDet slutade med att jag blev helt stel i hela kroppen bara ämnet amning kom på tal. Och nu lever min lille istället på köpemat från en tetrapak på Konsum.
Sara jag förstår vad du menar. Tyckte barnmorskorna ryckte och slet, pumpade mina bröst och ryckte med det frustrerade barnet. Jag satt så mycket jag orkade på egen hand och jag tror det räddade mig. Men jag förstår verkligen din låsning och köpemat är ju inte heller det sämsta.
SvaraRadera