Det var lite märkligt. Barnmorskan som svarade fattade direkt att det var pga att pappan inte kunde närvara som jag ville boka om. Och det är ju bra att man kan boka om och anpassa tiden så alla inblandade parter kan närvara. Men det är ju också frustrerande. Kvinnan tar sig tiden, anpassar sig och gör allt hon kan, vilken tid på dygnet som helst och bryta upp från vilket sammanhang som helst, för att gå på ultraljudstiden hon fått, medan pappan kan välja och tar sig den friheten att prioritera sitt jobb framför livets första hejsanhejsan på lillen där inne.
Nu tror jag inte att min fader till barnet är den första som vill ändra tiden på grund av just jobb. Det finns väl en anledning till att barnmorskan på tidsbokningen så omedelbart kunde säga vad som låg bakom mitt tidsbyte.
Det finns något väldigt frustrerande med att vara kvinna och gravid: Att männen, fäderna hela tiden har sina valmöjligheter. Oändliga! Medan kvinnan vill ombesörja, foga sig o
ch gärna prioritera allt det som händer i hennes kropp. Det finns ett band till det som växer och sker i kroppen som ingen man verkar kunna relatera till.Jag läser just nu På Smällen: Från A till Bebis av Ann Söderlund och Hanna Rosander. Där berättar Hanna Rosander att hon aldrig skulle klarat sig genom sin graviditet utan sin karl ständigt vid sin sida. När man läser sådant gör det lite ont. När man har sina svaga stunder då gör det ont.
Men å andra sidan kan man kosta på sig att känna sig jävligt stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar