onsdag 28 april 2010

Verkligheten

Rusa till barnmorskan. Sen som vanligt. Hög puls, svett i veck och panna, ofrivillig mittbena av vindklyvning.
Blodtryck, mäta mage, hjärtljud. Amma? Frågor på det?
Hejdå vi ses i v.29.

Herregud det här går snabbt, snabbt. Amma. Det hade jag ju tänkt göra, ja. Men längre än så har mina tankar inte sträckt sig.

På tunnelbanan hem läser jag i broschyren jag fått med mig. Bebisen bör ta in mer än bara bröstvårtan i munnen, helst hela vårtgården. Aj! AjAjAj!

Idag är dagen då amningen klampade in och cementerade sig fast i min verklighet och jag börjar inse att jag måste förbereda mig på en del saker nu. Börja läsa på lite kanske. Allt går så smärtfritt och känns så naturligt hela tiden. Det sköter sig själv liksom. Insatser från min sida är inte önskvärda. Ännu.

En bra bok för en blivande förälder efterlyses!

2 kommentarer:

  1. Ja AJ AJ AJ... fyfanvadihilevete ont de gjorde. Men för dens skull behöver ju inte du få samma smärta som mej eller som andra. Och isf, så fixar ju du det ändå, du fixar ju allt :-)

    Ha en fin valborg

    //Marielle

    SvaraRadera
  2. Ja, Marielle. Tipsen om hur man ska göra när utdrivningsreflexen, eller vad den nu hette, inte vill komma igång sätter skräcken i mig. Nyp o vrid o dra...
    En fin valborg till dig med!

    SvaraRadera