Fördelar med det välsignade tillståndet

Jag tror aldrig jag lyckats träna utan att hålla tanken på kilon på avstånd. Förrän nu. Det är ju inte klokt så kravlöst det blev att hålla sig i form i det här tillståndet. Ingen press på att tappa vikt. Bulan sitter där den sitter och där ska den sitta och det är så det ska vara. Punkt.

Jag har satt igång nu. Ryggen eller musklerna började somna och ge efter och det var ingen skön känsla. Det gjorde ont när jag satt, när jag stod upp orkade jag inte hålla ryggen upprät, när jag låg värkte det. Såg framför mig hur jag skulle bli totalt S-formad, överdrivet S-formad för den där shapen kan man väl knappast slippa undan ändå, men jag vill inte att den ska komma för att stanna.

Det är så befriande att bara kunna göra det utan att tänka på kilon som ska bort och muskler som ska tonas. Jag ska bara komma i lite bättre fysisk kondition och må bra. Förhoppningsvis ska det också underlätta när vattenmelonen ska ut i augusti. That's it. Det ska jag försöka bära med mig när jag eventuellt börjar träna efter att ongabytingen tittat ut.

Fast då är det väl en helt annan kan jag tro...

För övrigt. Afro är livet!



När jag ser den här videon vill jag bara dansa mer mer mer! Det är trummorna, det ograciösa graciösa, stora rumporna, ingen perfektion, bara rytm och glädje. Jag låter nästan religiös men det är baskemej det bästa jag gjort, den där gången på stora, läskiga sportanläggningen, i staden i norr för två år sedan.