Kollat Lyxfällan på TV och får klumpen i magen. Jag är inte i närheten så naiv som bruden där var, men jag är inte heller ekonomiskt oberoende. Min föräldrar(!) hjälper mig och det är jag inte stolt över. Inte det minsta. Jag skäms över det något otroligt och ser mig, som jag tror att andra i min omgivning ser mig, som en odåga. Familjens svarta får och odåga. Men den beskrivningen gick mor min inte med på. Jag sa odåga, hon sa gudagåva. Vilkorslöst.
Det känns hur som helst ofantligt omyndigt och ovärdigt att inte helt kunna försörja sig själv. Och det trots att jag just nu jobbar hårt som satan för att fixa försörjning till bebis kommer.
Snart. Snart kommer det att bli ändring. Snart har allt det hårda arbetet lönat sig och det känns som den bästa belöningen.
Ny blogg!
7 år sedan
Men herregud tjejen, vilka funderingar du har. Jag förstår att du inte vill leva på päronen men du har ju iaf en insikt vilket många andra inte har, du vill ju men kanske inte klarar av ekonomin själv just nu. men liksom allt annat så grejar ju du det där sen, när det är dags för det. Klart du gör!!
SvaraRaderaVa fint .. Odåga - Nej, Gudagåva.. gu så vackert!
Mariell dina ord är guld! Jag skriver ofta när jag är mitt uppe i mina svackor och i efterhand håller jag med dig :) Men tankarna måste ut.
SvaraRadera