Om att kasta sig ut

Jag har aldrig varit en person som åkt längs sargen. Nej ut med sig bara! Kasta dig ut! Prova något nytt! Orädd och nyfiken, allt ordnar sig. Kanske dumdristig. För nu är jag inte lika övertygad om att det ordnar sig.

Jag har ingen fast inkomst, jag satsar allt jag har och inte har för att kunna göra det jag vill och vad jag tror kommer att löna sig i framtiden. Det är det jag gör nu. Men fan vet alltså. Jag har en framtid som moder och ska ta hand om ett barn och har inte ens ekonomi att försörja mig själv för tillfället. Det är säkert många som tycker att det är ren idioti att sätta sitt arsle i en sådan situation.

Registrerade som egenföretagare = stora no no's hos socialkontoret. Är man egenföretagare ska man klara sig själv. Så är det. Sen att man inte får ett korvöre för de timmar man sliter, dagligen, det hör inte hit. Antingen står du till arbetsmarknadens förfogande eller så går du på soc. Inbilla dig inte att det är lönt att försöka skapa dig en egen framtid.

Det var det jag gjorde.

När arbetsmarknaden just ser ut som den gör måste du stå beredd att flytta till nya städer var tredje månad, för när du står till arbetsmarknadens förfogande så är det så det går till och då tänkte jag, nehej tack så mycket och försökte istället skapa mina egna jobbtillfällen. Men blir det kärvt så står du ensam. Rådet är att avveckla företaget och gå på soc i stället.

Vad är det för råd att komma med? Dumpa dina ambitioner och sälla dig till pappersvändning tillsammans med försäkringskassan istället. Usch, det gör mig så uppgiven. Och det har inte ett dugg att göra med att jag är ovillig att arbeta, då hade jag knappast satsat på att bli egenföretagare. Jag jobbar hårt och skapar mina egna jobbtillfällen, men det finns en uppstartssträcka som är kärv och den finns det ingen som är villig att ta hänsyn till. Det är antingen eller.