lördag 10 april 2010

Skratta bäst som skratta sist

Så står jag där och fånler. Klämmer på de pyttesmå, mjuka och pastelliga klädesplaggen, luktar lite på dom och kan nästan känna den lilla kroppen som ska stoppas i dem, om än om ett ganska bra tag.

Jag kan stå länge, länge framför spegeln och betrakta den växande magen. Framifrån, i profil, säger något till den lille, klappar och stryker. Och fånler.

Förr var det jag som tyckte att alla blivande mammor var fåniga med sina duttigheter och oändliga pladder om mage, bebis, tillbehör, blöjor, amning, sängar, vagnar, dagisplatser och you name it.

Nu är jag själv där och älskar det. Såklart! Jag tar tillbaka allt mitt hån. Förlåt.


Och bara för det måste jag dutta lite. Mor min hade i hemlis skapat något av en skattkista till Sprall. Där fanns bland annat den här bodyn med Findus på. Findus är en av pappans favoritfigurer. Hur snuttit ska inte det bli att ta bilder på de tu med varsin Finduströja på sig, va?! Åh, I die!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar