Om att synas

Jag blir så stolt över alla kvinnor som går igenom sina graviditeter ensamma. Vad anledningen än är till att situationen ser ut som den gör, är jag stolt över att det finns så många modiga och starka kvinnor. Det är bara synd att vi inte syns.

Diskussionerna, trösten och ältandet är förpassat till forum på internet och det tycker jag är sorgligt. Även om det så klart är fantastiskt att hitta stöd i andra som går igenom samma sak, eller hos dem som vill engagerar sig i vad som diskuteras där. Men varför syns vi inte mer? Idag går 2 av 10 kvinnor igenom sin graviditet ensam. Det är inget ovanligt.

Jag inns mitt första besök hos barnmorskan och min ambivalens inför de val jag hade. Med mig därifrån fick jag den fantastiskt parorienterade boken som heter Vänta barn och en annan information som handlar om abort. Jag vet inte vad som hände med mig då, jag gick in i nån slags mental koma. De två alternativen blev så övermäktigt konkreta och jag har aldrig, varken förr eller senare tvivlat så på min beslutsförmåga. Vacklande stod jag där med en fot i två helt skilda världar.

Redan där och då tyckte jag att det var osympatiskt att skicka hem någon med de där två böckerna, även om barnmorskorna var fantastiska. Det tog emot att öppna de där infekterade böckerna.

Så, därför har jag bestämt mig för att göra något åt saken. Om den går i lås får alla ensamma gravida lite bättre information, riktad till just dem med sig från barnmorskan. Jag hoppas, hoppas, hoppas.

Är du en av oss så vill jag välkomna dig till forumet på föräldrarliv.se, där jag söker kontakt med fler av oss. För det egna nöjets skull så klart, men också för att jag vill höra era berättelser till ett projektet som jag hoppas och tror kommer att klicka under året. Det är bra grejer!
Forumet hittar du här. Kom med!