Vad man gör...

...i väntan på nedkomst.
Jo man fyller frysen med bjudfika i form av äppelkaka och syltkakor. Matpajer, köttfärssås och färdiga köttbullar.

Man går långa promenader, lite längre än man egentligen pallar med i förhoppning om att uppnå minsta lilla tecken på igångsättning.

Man läser böcker man aldrig läste klart.

Man fantiserar om det nya som ska komma.

Man äter glass. Man äter.

Man hänger i solen.

Man sover vilken tid på dagen man vill.

Man färgar håret.

Man besvarar frågvisa sms: "Nä, inget på gång".

Man duschar extremt länge.

Man rättar till mattan under tv-bordet som bara vill kana iväg. Ca 25 ggr om dagen skulle jag tro.

Man stör sig mycket på den lilla boytan som ska rymma två vuxna människor.

Man tänker på andnig. Avslappning. Jag är dålig på det. Hjälp!

Man känner efter. Oj vad man känner efter alltså. Minsta lilla spänning i magen...Vänta lite nu...Kanske var det....Men nähä, inte den här gången heller.

En grej jag undrar över är det lilla knäppet som hörs då och då från magen. Har hört att det kan knäppa till just när vattnet går, men här går ju inget vatten. Det bara knäpper.