Overkligt

Tre dagar är inte mycket, det är det inte. Men här syns inte ett endaste tecken på att det skulle komma en liten sprallunge så vi väntar lite till.

Har tänkt på så många saker jag skulle vilje skriva om här men det är hela tiden en massa annat som kräver min uppmärksamhet och när jag är klar med det finns det ingen ork eller lust. Just idag har jag kunnat ta det ganska lugnt och jag har funderat och formulerat i skallen, men jag går mest runt i en overklighetsdimma. Det är så overkligt att jag ska föda ett barn.

När jag kommer på mig själv med den där overklighetskänslan tänker jag att jag varit dum mot mig själv som inte tagit det lugnare och gått in för uppgiften, dvs förlossningen mer grundligt. Det tänker jag mycket på idag. Att jag ska föda ett barn. Jag går in i garderoben och tittar på pyttekläderna som ligger där. Kikar ner i spjälsängen som stått färdig i flera veckor nu....men det vill liksom inte falla in i skallen på mig. Men så kanske det är för de flesta blivande mödrar så här nära inpå. Rampfeber liksom.

Har försökt packa den där BB-väskan i flera veckor och när jag bestämde mig för att ta tag i saken på allvar så finns det inte i min hjärna vad fasen jag ska ha med mig i den där. Vad sätter man på sig som nyförlöst? Mjukiskläder klart, men vilka och hur varma och vad, vad, vad?

I alla fall. Ikväll ska jag få träffa min fina syster som jag inte sett på nästan en månad. Det ska bli skönt. Äta mat, skvallra, skratta och gnälla på folk i vår omgivning.

Just ja, saker jag tänkt jag vill skriva om är graviditeter och prestationsångset. Graviditeter, kvinnor och kilon. Graviditeten och ensamheten, för och om alla ensamma gravida. Jag går igång väldigt på samtliga ämnen, men jag måste spara det till ett senare tillfälle.