Pust. Stånk. Stön.

Att jag en okristligt tidig morgon, innan en tenta någon gång för typ fem år sedan, höll på att hälla cayennepeppar istället för kanel över gröten är inte så förvånande. Att jag idag häller mjölk i kaffet och samtidigt tänker att det var hemskt vad segt och långsamt mjölken rinner, kanske den ekologiska blivit gammal men det brukar den inte bli på det här sättet men äh strut i det. Att jag trots det fortsätter att hälla segheten i koppen med kaffe utan att inse att det är filmjölk som rinner och inte gammal ekologisk mjölk.

Den här värmen MÅSTE lätta lite nu. Jag vaknar uppsvullen, påsar under ögonen, svullna läppar, fingrar stinna som körvaskinn och fötterna, fötterna som gör så ont vid varje stapplande steg in på toaletten. På fötterna räcker snart inte huden till av all vätska som trängs där under och utanför dör växtligheten. En timme bort från Stockholm åskar och regnar det. Jag ber att det kommer hit. Till dess gömmer jag mig inne i kvava lägenheten och försöker skapa något slags tvärdrag som gör tillvaron någorlunda dräglig.