Nä, det fanns ingen diabetes i mig. Det är jag så väldigt tacksam för. Så tacksam att det inte finns ord för det.
Inget annat konstigt i mig heller för den delen.
Och Spralls hjärta pickar snabbt och fint.
-Nu är det inte långt kvar, sa barmorskan Eva.
Det har jag firat med glass och en sovstund på alldeles för många timmar. Det var vad som behövdes.
Semester
10 år sedan


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar