Nä, det fanns ingen diabetes i mig. Det är jag så väldigt tacksam för. Så tacksam att det inte finns ord för det.
Inget annat konstigt i mig heller för den delen.
Och Spralls hjärta pickar snabbt och fint.
-Nu är det inte långt kvar, sa barmorskan Eva.
Det har jag firat med glass och en sovstund på alldeles för många timmar. Det var vad som behövdes.
Ny blogg!
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar