onsdag 2 juni 2010

Socker

Nä, det fanns ingen diabetes i mig. Det är jag så väldigt tacksam för. Så tacksam att det inte finns ord för det.

Inget annat konstigt i mig heller för den delen.
Och Spralls hjärta pickar snabbt och fint.

-Nu är det inte långt kvar, sa barmorskan Eva.

Det har jag firat med glass och en sovstund på alldeles för många timmar. Det var vad som behövdes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar