Om ett himla kul jobb

Tänk så lyckligt lottad jag är som får sitta och prata med forskare och annat smart folk hela dagarna. Jag älskar det! Det svåra är bara att skilja det egna intresset från det jobbet kräver. Man blir lätt ivrig att få veta allt, allt och då är man, jag, ute på direkt hal is och snurrar. Men jäklar så kul det är.

Igår var kollegan och jag på ett intressant möte med ett stort läkemedelsföretag. Idag på Sofiahemmet och snackat hormonella preventivmedel för män och sedan vidare till Karolinska Institutet för att fortsätta snacka ännu mer hormoner, generationsskifte och preventivmedel. Runt midsommar kommer resultatet av dagens intervjuer att höras i etern. Längt på det!

Rätt var det var där i korridorerna på KI, hamnade jag framför en dörr: Förlossning.
Det kändes spännande och nervpirrande att stå framför dörren och veta att där inne, där inne sker det ett och annat mirakel varje dag och herregud där ska även jag trycka fram ett under. Skräckigt. Som att stå öga mot öga med en fiende. Nästan. Dock lite mer hoppingivande.

Men det är inte där jag ska föda. Jag börjar nästan ångra att jag inte valde Karolinska. Det kändes gemytligt och trevligt där. Men å andra sidan har jag inte ens varit på SÖS ännu så vad har jag att jämföra med?

En annan grej, väl vid den där dörren slog det mig att jag nog måste se till att få mig en rundvandring på en förlossningsavdelning. Hur ser det ut där? Jag vet ingenting.