Livet alltså

Om man inte själv är kapabel att ställa till det för sig i livet så kan man vara säker på att någon annan gör det åt en. Förr eller senare. På många vis har den här sommaren varit väldigt fin, på andra har den varit ett stort mentalt kaos. Jag har en sjö av blogginlägg som bara väntar på att bli satta i print.

När jag började blogga visste jag väldigt lite om vad det skulle göra för mig och hur mycket det skulle betyda. Hur värdefullt det är att ha den här ventilen. Att få sina snurriga tankar bekräftade av andra och att kunna göra detsamma för andra gör mig till en bättre människa. Helt ärligt. Det är mycket som jag känner att jag inte kan dela med mig av till de som känner mig och stå mig nära. När det istället får ligga och gro i skallen växer det till problem med överdrivna proportioner. Det blir dåligt för alla i min närhet.

Det är allstå dags. Igen...Att ta tag i det här bloggandet. Och vilken dag skulle vara bättre lämpad än självaste ungens ettårsdag?!

Vi två.