För den som hängt på den här bloggen ett tag är det ingen nyhet att det är en mycket blödig och sentimental person ni har att göra med. Men sedan L kom har de här karaktärsdragen säkerligen dubblats. Inför ettårsdagen, som jag vet att jag tjatar om, grät jag lite varje dag i en vecka minst. Så fort jag tänkte på honom som liten spädis, så fort jag kollade på en inspelning från då och bara blotta synen av honom kunde trigga igång hjärtat och tårkanalerna öppnades.
Nog för att jag tycker mycket mer om människor som visar känslor - att de har ett hjärta, än stenansikten, men det här börjar nästan bli påfrestande för mig själv. Han är så otrolig på alla sätt och vis och allt vi två gått igenom tillsammans gör mig känslosam.
Kanske dags att kolla upp hur det står till med hormonerna, tänker jag ibland? Fast å andra sidan är jag väl inte ensam om det här. Är jag?
Ny blogg!
7 år sedan
Nej nej nej, jag gråter för allt. ALLT. Och har det med barn att göra gråter jag ännu mer. Och om barnen sen är mina barn, då finns det ingen hejd på tårarna. Tror det är helt normalt, och jag gillar det faktistk. Känns fint att ha kommit lite närmre sina känslor, även om jag känner både skräcken och glädjen mer intensivt efter att jag fått barn.
SvaraRaderaJa, herregud så jag bölar. Skulle det inte ta slut efter ett tag? Jag kan bara ligga och titta på Mini så kommer tårarna. Nästan varje gång...
SvaraRaderaOch då har jag aldrig varit en bölis förut.
Jag kan gråta till allt (speciellt om det är barnrelaterat)- reklam, musik, böcker...
SvaraRaderaIgår såg jag att kvinnan som alltid jobbat i kassan i min mataffär fått en ny tjänst bakom delikatessdisken, och hon såg SÅ lycklig ut att jag nästan började gråta mitt inne i affären.
Så, nej. Du är inte ensam!
Nej det är du inte! Just 1-årsdagen genererade extremt mkt sentimentalitet. Men jag ser det som ett sunt inslag att man kontenplerar; Och födelsedagar tycks ju vara en logisk tidpunkt. Jag gick tex genom hela förlossningen timme för timme året senare. /PPD
SvaraRaderaHujedamig, min unge är tre år och här har det inte vänt än, jag blir bara värre och värre.
SvaraRaderaOch när reklamen för Rädda barnens inslamling till svältande barnen på Afrikas Horn rullar i tv. Gud hjälpe!
SvaraRadera