Istället för...

Hinner ju aldrig skriva så ni får ett smakprov på det jag sprutar ur mig till vardags.

Ibland blir det extra påtagligt att glamouren ligger utom räckhåll i vardagen. Det är en helt vanlig tisdag kväll i den tillfälliga bostaden som är ca 20 kvadratmeter stor. Vi äter middag och på tallrikarna ligger något som är lika smaklöst som det är färglöst - fiskbullar. Fiskbullar i hummersås, kokt potatis och ärter.
- Jag tycker den här såsen är riktigt god, säger pappan ivrigt bredvid mig.

Om jag inte minns fel tror jag till och med att han njöt fram ett mmm där i början. Jag som ätit fiskbullar max fyra gånger under hela mitt vuxna liv och aldrig förr kan inte dela hans förtjusning, även om det går ner. Just den där tisdagen var det bara lite svårare än vanligt. Det var dessutom jag som föreslog middagsmaten. Den är ju så snabb och lättlagad.

På tv:n står Per Morberg med en lustig hatt på huvudet, i bakgrunden en gedigen, hemsnickrad bastu och det är sol och det är fint porslin dukade på borden och det är en sådan där jättestor stekplatta. I den har Per Morberg lagt bläckfisk som marinerar i saffran, vitlök och det där utsökta vita matlagningsvinet. Snart puttrar musslor, fänkål, allsköns fina fiskar och färska primörer.

Jag ser ner på min tallrik och tänker att där ligger resterna, det överblivna slafset från de handpillade räkorna som Per Morberg inte ville ha och inte ens de piggt gröna ärtorna lyckas få mig glad i maten.

Slänger ett öga på tv:n igen. Där står han och duttar med mer vitt vin från hög höjd och färska kryddor. Under mina fötter fastnar smulor från barnets frukost. På tallriken ligger fiskbullar i hummersås och jag drömmer att jag är gäst vid Per Morbergs omsorgsfullt dukade bord. Mmm, säger jag.