Vaknade idag av att den lille stod upp i sängen och snackade för sig själv. När han blev upptäckt sken han upp som en sol. Det var första gången han lyckats ta sig upp på egen hand. Sedan bar det av i en rasande fart och vi som försökt få honom att släppa händerna hela sommaren stod paffa. Stabil som en fura har han spatserat på, till och från lekparken, i lekparken och kutat runt runt runt bordet i vardagsrummet med bara den ena handen lätt fäst vid någon form av säkerhetslina.
Antar att han bara var tvungen att passera ettan först.
Alla åldrar har sin charm hör man då och då. Och visst, den första tiden är makalös på många vis, men det är nu det börjar bli riktigt roligt. Vi kan kommunicera och förstå varandra, han visar en massa humor, tex. tar han fjärrkontrollen, eller egentligen vad som helst, till örat och leker att det är en telefon, för det har han ju sett hur det går till. Han pratar och bubblar och det är tisse och vovve och mamma och pappa och bokka (oklart vad det betyder) och tittatittatittatittatittatittatitta. Det är titta säkert en miljon gånger om dagen. Men jag älskar det!
Ny blogg!
7 år sedan
Det är helt fantastiskt att du är tillbaka här! Måste bara få det sagt Känns lite som "den som väntar på något gott" ;) Och visst är det en härlig tid nu? Nu när de blivit lite större, skulle vilja vara hemma länge än. Annat var det när damen här var runt 10 månader. Men nu, ljuva tider! /PPD
SvaraRaderaÅhvilka ord! Tack snälla!! Vet ju inte så mycket om dig men tänker mig alltså att du har en liten i samma ålder som L. Underbara ungar! Även om den egna viljan visar sig lite väl stark emellanåt :) Kram till er!
SvaraRadera