En lunchkortis

Åh vad ni är fina!

Även om det låter som att livet tagit en omedelbar vändning i era öron, så har det egentligen varit en lång och långsam process det här. Förutom beslutet att lämna stockholm som kom ganska så snabbt efter att min kollegas hemliga liv uppdagades så har relationen till pappan tagit lång tid på sig att mogna. Allt har väl sin tid antar jag och den kändes rätt nu.

Jag vet det var ofint av mig att inte lämna ett spår efter mig här. Flåt.