Påskpuss

Här påskas det på för fulla muggar. I alla fall i en dag till. Har kikat in lite snabbt hos er och saknar. I morgon är en annan dag, då skriver jag igen.
Hoppas ni haft en glad påsk alla!

Glädjepost

Igår kom det ett paket till mig och L med så många fina saker i att jag blev alldeles överrumplad. Att någon tänker på oss, bara sådär, gör mig alldeles varm. Allt det här, inslaget i fina paket men mina och Ls initialer på. Ett kalejdoskop, en kasperdocka, en fin liten påsk-kyckling, ett påskägg med maffiga chokladägg inuti och ett te som kommer få mig, kaffesvepare som jag är, att älska te. Inte minst för sin doft.

Tack och tusen tack! Vi blev himla glada och L provsmakade på både kasper och kalejdosop. De fick högsta betyg!

Det är bra fint att få paket på posten. Och det är klart att ungen ska ha ett kalejdoskop!

Jag e bra, jag e bra

Allt för ofta tvivlar jag på min kompetens inom valda yrke. Ofta och hårt tvivlar jag. Ångest över prestation och smarthetskomplex förlamar mig emellanåt. Under den gångna helgen har jag våndats och svettats inför ett jobb som ska sättas ihop under tre dagar. Vi är just nu mitt upp i det. Det känns lite bättre att vara igång, det gör det, men sinnet är lite skakat och efterskalv förekommer.

Så ibland får man sig en blixt rätt ner i skallen bara. Bam! Som idag, när jag fick höra min egen röst, helt oväntat i ett sammanhang jag aldrig aldrig aldrig ens skulle föreställa mig själv. För jag är inte så bra att jag passar där, i det sammanhanget. Så låter det i mitt huvud. Men tydligen är det så. Jag passar in där och det fick jag bevisat idag. De tyckte det jag gjort var bra och det är fullständigt sunt och klokt av dem att tänka så. Bara jag som ska komma över den där tröskeln och göra detsamma. Fullständigt osunt att jag inte gjort det än.

Skaka på huvudet och gå vidare

Just nu ploppar det ut ongar åt höger och vänster i min krets av vänner och bekanta. Det är väldigt roligt. Senast ut är min äldsta och därmed första vän som ska få sitt andra barn. Det är också väldigt roligt.

När jag hör mina vänner och bekanta berätta en sådan nyhet för mig dyker bilder av själva akten då barnet skapades upp i huvudet på mig. På en bråkdel av en sekund flimrar bilden förbi, men jag hinner se mycket. Utan att gå in på detaljer ser jag bra mycket mer än mitt förstånd har sans och förmåga att ta hand om. Främst ser jag mannen och han ser oftast fjantig ut.

Vad handlar det här om? Så himla onödigt.

Om det lilla miraklet

En gammal kursare var förbi storstaden med sin familj idag. I den familjen ingår en alldeles ny människa, bara två månader gammal - född på min födelsedag till på köpet. Att hålla i en sådan liten när man själv tror att det är en sådan bebis man har och inse att den egna bebisen är en ganska så stor bebis nu och snart kommer han inte att bry sig om mig och inte vilja att jag bryr mig om honom (fast i smyg) och han kommer flytta hemifrån och kliva i livets många fällor och lära sig att ta sig upp och överleva på egen hand och kanske, kanske (hoppashoppashoppas), om jag har tur så kanske han vill krypa upp i min famn trots att han passerat krypa upp i famnen på mamma-datumet för länge sedan. Det här är tanken som helt ärligt gör mig lite skakis.

Det var en insikt som slog mig lite hårdare än väntat. Pratade med min mamma om det. Hon svarade helt lugnt, så klart, att det är ju också bra. Att han en dag kommer lämna mig och att jag inte är lika viktig för honom längre? Jag vet inte jag. Delar inte helt hennes åsikt i det här kan jag tala om. Men hon borde ju veta, hon har två som lämnat hennes trygga famn.

Sen läste jag Osloskånskans kommentar till ett inlägg hos Mamma Vilja som lite handlar om det här.
Mitt "lilla" mirakel är 22, bor 55 mil från sin mamma, och är fortfarande helt underbar!

Det här kommer låta som en stor klick smör med extra socker på toppen, men fatta alltså. Det är så jäkla stort att vara mamma. Att jag inte fattat det innan. Då hade jag aldrig lämnat min egen mamma. säkert

Värt fajten

Tro det eller ej, men till slut föll jag in rätt så bekvämt i tvåsamheten. Det funkade över förväntan efter omställningsfasen. Min omställningsfas. Två veckor av tre varade den.

Som vi jobbat, båda två. Varenda lite fajt har knuffats upp till ytan, granskats minutiöst, granskat oss själva, vridit och vänt och tack vare det har vi blivit så mycket mer nöjda båda två. Vi har aldrig funkat så bra ihop som vi gjort nu. Man blir glad! Vilken tillfredsställelse det är ändå. Att kämpa för något som känns grundläggande viktigt just nu, och till på köpet få det att fungera.

Vi har fått göra saker för oss själva. Jag mest, men det tycker jag bara är rättvist efter alla månader jag har vigt åt L på egen hand, medan han i princip har kunnat leva som förut. Till exempel har jag varit på en vuxensammankomst där två glas vin slank ner. Jag har simmat, bubblat och bastat. Och det tycker han också är rättvist. Vi lyckades till slut dela rätt bra på allt som rör L. Inte helt bra men godkänt.

Nu vill jag faktiskt ha det såhär mer ofta. Kände jag fick utrymme för mig själv, hur skönt det var att kunna göra något utan att i första hand tänka på L och hans bästa. Tänk att en ynka kväll i veckan kan göra så stor skillnad ändå.

På måndag kommer han hit för att vara ledig med L hela tisdagen och hela onsdagen så jag kan jobba. Det känns bra så in i norden kan jag lova.

Lördagsäventyr

Det här inlägget kan sorteras in bland de mindre intressanta, men det må man ta.

Efter städningen var L urbota less på mig och ville bestämt ha min odelade uppmärksamhet. Det märks att han saknar sin frihet i gåstolen och hoppgungan som vi köpte åt honom uppe i Norrland. Väldigt frustrerad blir han, så han hade all anledning att kräva min uppmärksamhet ett tag.

Vi gick ut i solen och styrde mot de vanliga promenadstråken. De börjar för all del kännas något tjatig, men idag var den full av äventyr. I alla fall om man är en så liten människa som L. Fåren på 4H-gården, som ligger precis nedanför oss, hade fått lammingar. Sjukligt sött, fluffigt och vingligt. Några av dem kan inte varit mer än någon dag gamla. L skrattade åt de ulliga varelserna. Man undrar vad det var han såg. Hans referensvärld kan inte vara så omfattande menar jag.


Sen kilade vi vidare och hängde på en bänk uppe på klipporna. Där satt vi och spejade. Jag lapade solen, L pillade med nån bult i bänken, som glänste i solen. Sen promenerade vi hemåt.

Han tar in mycket. Det märks. Hänger ut över vagnskanten, speja och spanar, fnissar emellanåt. Jag tyckte han skulle passa på att somna. Det tyckte inte han. Inte förrän vi kom in i hallen och jag skulle ta av honom kläderna. Då, mitt i avklädnigen slocknade han.

Tufft att vara ute på äventyr. Nu sover han och drömmer antagligen om märkliga varelser som bräker, luktar lite konstigt och är alldeles fluffiga.

Vem är hon?

Hon stiger upp kl. 6. Putsat fönstren innan kl. 10. Dammsugit och torkat golven till kl. 12. Vem var den människan frågar man sig?

Sen fick missnöjda barnet en majskrok. Jagade den längs magen med majskladdiga händer, rullar nedför magen, ner på golvet bredvid honom, kladd kladd kladd med majskladdiga händer. På det nyskurade köksgolvet.

Vid det här laget var hon tillbaka. Människan man känner igen.

The power

Never underestimate the power of a pissed of woman!

Budskapet i headern på bloggen Fröken Sverige. Så mycket styrka och djävlar anamma i hennes inlägg att det nästan var möjligt att känna den virtuella styrkesmockan komma flygandes genom datorskärmen.

Jag känner henne inte. Jag hann inte läsa hennes blogg i mer än några månader. Men ändå. Jag kan bli smått galen av att inte veta hur de har det. Undrar hur de mår och vad de gör. Hur de lever. Vad gör han, Talibanen som han kallades? Hur många kvinnor finns det inte som lever i samma situation? Jag kan inte föreställa mig känslan. Vider till människor som med våld tar makten över andra människors liv.

Vi är många, många som tänker och hoppas. Håller andan och önskar.

Hennes blogg behövs.

Stör ej

Här jobbas det. Önskar jag kunde skriva att jag är upptagen med att insupa varenda liten molekyl av våren som lockar utanför mitt fönster istället. Men för nu är det jobb. Att sitta vid det öppna fönstret och lyssna till fågelkvitter är å andra sidan inte så dumt det heller.

Vi är alltså tillbaka i storstaden. Lämnade de långsamt smältande snövallarna bakom oss igår och landade i vårigt lyckorus. Vet ni att det växer vitsippor där ute nu? Varför har ingen sagt nåt??!!

Allt jag vill göra nu är att promenera och lukta på våren. Fy bövelen så härligt! Grusfria gångbanor och allt!! Utropstecken, utropstecken, utropstecken!

Logiskt

Med tanke på det tidiagre inlägget om bulldegen som växer runt min midja finns det ingen logik i att jag kl.10:06 satte i mig det här.

Tiokaffe med hembakat och kaffe är livet för en pensionär som jag.

Har man däremot varit uppe sedan halv sex i morse är det helt logiskt att sätta i sig kakor och kaffe kl.10:06.

Jagjagjag

Bara jag, i egen bana. En bubbelpool bara för mig. Ensam i en bastu.

Det var min tisdagkväll mina vänner. Folktomt med bara me myself and I som enda sällskap. Jag var mör som smör när jag gick hemåt. Lätt som en fjäder. Underbar känsla.

Jag minns att den bott i min kropp förut. Som jag längtar efter att träna nu. Att få ta ut mig, ersätta den här konstiga kombinationen av fysisk och mental trötthet som besitter kroppen med en rejäl fysisk prestation. Herregud det skriker i mig!

Är i dålig kondition märker jag. Gårdagens trettio längder i basängen brände mer än befogat i musklerna och jag saknar min amningskropp. Inte för att det var mer spänst i den utan för att den såg lite mer..utsugen ut. Nu har bulldegen på magen växt till sig och det blir svårare att dölja den nu. Det är lite mer knöla ner i brallorna än platta till med troslinningen om ni förstår.

Mer Jagjagjag-tid och öka på promenaderna så ska jag nog ro det här i hamn.

Stiltje

Det var trögt att komma igång här igen. Vet inte vad jag ska dela med mig av riktigt. Mitt liv känns ganska bra här nu. Inget att gnälla på, hör och häpna.

Jag har svårt att slita mig från Norrland och vill inte riktigt åka tillbaka till Stockholm. Det var ensamt och allmänt jobbigt där innan vi åkte och känslan dyker upp när jag tänker på att vi ska vara där igen, bara jag och L. Men i morgon är det nog ändå tvunget att lätta.

Snart lever jag upp här på bloggen igen, men nu måste det få vara lite stilla.

Ut ur idet

Helgen har inneburit så fantastiskt lite sömn. Det har gått, det har det. Med nöd och näppe känns det som såhär i efterhand. Märker att jag klarar mig bättre på yttepyttelite sömn än om jag får sova sådär på gränsen till vad jag skulle behöva men för lite för att uppnå just det.

Helgens nätter har varit pappans ansvar, men L är sådär oroligt spattig i sömnen och vill helst gå upp och vara pratkvarn med oss en gång i timmen natten igenom. Då vaknar även jag. Lätt som en plätt.

Som grädden på moset fortsatte det, värre än någonsin, i natt. Det var min natt. Hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag skulle upp igen. Aldrig tidigare upplevt. Inte ens när han var superputtig och nyfödd.

Fas?

Nu på eftermiddagen gav jag upp våren där ute och insåg att jag måste sova. Nu känns det som jag vaknat ur mitt ide och ska väl skaka av mig sovdammet och bege mig ut och tugga grus i den ljumma vårsolen. Det blir lovely!

Varma fötter och bubbel

Det är riktig vår här uppe idag. Glad att den hann leta sig ända hit upp innan vi åker söder ut igen. Jag var ju sådär vuxen och praktisk när vi åkte hit för snart tre veckor sedan och tog med mig mina allväderstövlar som enda skodon. Himla smart var det. Av vad jag sett idag är det bara jag och dagsibarnen som går och svettas om fötterna här uppe nu. Andra har varit smarta nog att plocka fram skor av det lättare slaget. Höll på att kväva fötterna nu under promenaden.

Efter lunch tog jag min lilla gnällspik och mitt irriterade jag på en promenad till marknadsplatsen för att köpa bubbel. Ikväll firar vi att pappans avhandling provtryckts. Fast det vet han inte om. Firandet ska bli en överraskning. 22 år i skolans värld...är inte till ända men ändå. En avhandling är värt att fira. Stort! Jag skulle aldrig palla.

När vi ändå var ute passade L på att ta en banan i solen och jag fick en kaffe. Det var starten på myset det.

Hoppas ni får bästa helgen alla fina!

04:45

Enligt unge herr L var det en alldeles ypperlig tid att börja dagen. Okristligt tidigt.
Jag som hyllat mig själv lite i smyg för mina insatser, som denna vecka varit mer än bara tecken på god moderskompetens, får idag dra in på de hyllningarna. Tröttheten gör stubinen kort och irritationen tenderar att ta över.

I botten är jag goda moderna. Jag är det.
Intalar mig själv så.

Aktivitetslängt

Igår efter att jag stressat med jobbgrejer (min stresströskel är låg, låg nu för tiden) gick vi och mötte fina vännen i simhallen. Där finns ett äventyrsland i miniformat för småbrallare till människor. L var lite liten men gillade ändå att plaska runt, gnaga på en sjöhäst han hittade och spana in de äldra barnen. Kan knappt vänta till han blir äldre och vi kan göra en massa roliga saker som han gillar.

Kan känna dåligt samvete när han åker vagn en halv dag för att vi ska gå på stan och fika osv. Mycket roligt och tillfredsställande att göra saker som han uppskattar. Faktiskt.

Day 17 - a song that you hear often on the radio

Hör ofta och gillar.

Kära barn

I somras stod jag och fingrade på en mina första år-bok som var väldigt fin utan heteronormativa förtecken. En bok där familjesituationen är oviktig. Kära barn vill jag minnas att den heter. Jag köpte den inte då för de två exemplar som fanns kvar var transportskadade och det ville jag inte ha. Jag köper den en annan gång.

En annan gång ja. Det blev ingen annan gång för Normal förlag som gav ut boken finns inte längre och därmed finns inte heller boken. I alla fall vad jag har fått fram såhär långt. Det finns ett förlag som tog över en del utgivningar efter Normal och nu hoppas jag väldigt mycket på dem.

Om inte.
Jag är 80-talist och räknar med att få min vilja igenom, så finns det någon här som känner någon som råkar sitta på ett säljbart exemplar vill jag köpa!


Fröken Märkvärdig, jag vet att du sitter på ett ex....

Så klockorna stannar

Har senaste dagarna läst så många....Näe fel, jag har försökt läsa flera debattartiklar om kvinnors rätt att skaffa barn på egen hand. Anledningen till att jag skriver försökt är att jag hinner bli så irriterad på attityden hos de som skriver att det inte går att fortsätta läsa mer än första raderna. Många av de jag försökt mig på är också skrivna av män som tror sig veta ett och annat i ämnet.

Man blandar gärna ihop argumenten om pappans närvaro i de fall där graviditeten är oönskad, med barnets rätt att veta vem dess biologiska far är och drar igång ett resonemang på sandlådenivå i stil med jaha, nu passar det, men när pappan inte vill ställa upp då är det annat ljud i skällan.

Det är två väldigt olika situationer som inte bör jämföras.
Så dumt så dumt.

Så dags

Efter en startstrecka på ca två veckor har vi det riktigt bra tillsammans. Jag kan faktiskt uppskatta vårt familjeliv även om det allt som oftast känns som på låtsas.
På måndag åker vi söderut igen. Kanske är det därför det känns bra nu, när jag vet att det snart är slut för den här gången.

Vill helst inte se det så. Vill se det som att jag tagit ett stort kliv framåt. Jag har tyglat mig själv, tillåtit, sagt ifrån, jämkat, skrattat och en jäkla massa annat för att få oss att fungera. Säkert har han gjort samma sak. Om inte lite mer till och med. Han håller ändå på att färdigställa en avhandling samtidigt. Man fattar pressen.

Är mig själv evigt tacksam för att jag gett mig, L och oss alla tre en chans.

Tio doftbindor skänkes

Efter en dag med min sented binda sitter doften och retar i svalget. Är plågsamt medveten om mitt numera utpräglade luktsinne, men jag vet inte om jag vill skylla det här besväret på just doftsinnet. Det känns mer rimligt att beskylla den parfymdoftande bindan för det.

Aldrig mer!
Blöder så bra utan blå blommor och parfym i trosan.

Day 16 - a song that you used to love but now hate

En låt jag gillade men egentligen inte hatar är den här.



Tycker betydligt mindre om den nu än när den kom. Personlig utveckling eller sönderspelning av låt?

En hit!

Som förstagångsmamma så här 2011 är man ju inte direkt först på bollen med något. Måste ändå tipsa er som har en sparv med tänder på gång om en ultimat tuggis (som det kallas) med smak på.

L är väldigt missnöjd med de små gnagvänliga tugg-djuren som finns i hans ägor. Gnäller på dem för att sedan kasta de så långt ifrån sig han bara förmår.

Min lösning: skala en kylskåpskall morot och fixa till i lämplig storlek.

Resultat: Glad bebis!

Walking baby

Fyndtrenden håller i sig. För femtio spänn kunde jag inte hålla mig längre. Klart han skulle ha sina första skor nu när det är vår och allt.

Parfym i brallan

Troligtvis är inte det här en nyhet för er som inte legat under en sten det senaste året, alternativt inte haft mens på väldigt, väldigt länge.

När jag stod vid bindorna i matbutiken såg sortementet ut ungefär som jag minns det. När jag kom hem och packade upp bindorna sveper en lätt doft av parfym förbi näsborrarna. Det kan väl ändå inte vara möjligt? Det kan det. Parfymerade, blommönstrade bindor.Vad härlig jag ska känna mig nu när jag har mens hörrni!

Tydligen kan man bära dem i hela åtta timmar innan de...ja vaddå? Innan skitlukten tränger igenom och blommorna inte längre är blå, utan röda?

Ska bli spännande vid nästa byte.

Röjarn

Vilka fantastiska möjligheter den här stolen ger!
Med tanke på blomsternäringen som står där på hyllan är det dags att baby-säkra bums.

Kondom är livet

Okej, reflektioner från en splittrad mamma-skalle kommer flygandes, för jag måste givetvis hurra och besservissa om det här. Jag gör inga anspråk på vetande eller kunnande dock.

Lite motsägelsefull rubrik kanske, men allvarligt talat är jag glad över kartläggningen av unga människors sexualvanor i studien UngKAB09.

Ämnet är lite av ett skötebarn för mig och min kollega så det är svårt att inte gå upp i falsett över den här studien. Vi har diskuterat, vridit och vänt. Skickat in unga tjejer till barnmorskan för att skaffa p-piller och ser hur lätt de skrivs ut, hur dåligt biverkningarna på pillren mottas från vårdhåll och hur ansvaret vilar på de unga kvinnorna.

P-piller har länge varit norm. Men pillret som bidrog till kvinnors frihet under 60-talet har förvandlats till ett ansvar som läggs på unga kvinnors samvete. P-piller skrivs ut slentrianmässigt och förespråkas framför alla skydd.

Dags att ompröva p-pillerstrategin från 60-talet (...), skriver författarna.

Ja!! För tänk vad vinsterna skulle bli många:
Oönskade graviditeter
Ovälkomna könssjukdomar
Jämställdhet, inte minst
Kanske vi skulle slippa mass-vaccination mot livmoderhalscancer?

Studien handlar så klart inte bara om p-piller. Sverige var länge ett föredöme med sin sexualundervisning. Vi kanske har vaggats in i den föreställningen väl länge? Nu ligger vi i botten.

Och till sist: Vem minns inte den rodnande läraren framme vid katedern? Läraren som helst av allt ville prata om kryp i skogen och som dog av tanken på att behöva visa hur man trär på en kondom.

Slut på svammel.

Big no no

Smakade på maten och kände att den var ovanligt smakrik. Kollar på smör- och rapsblandningen och inser att det är salt i den. Ovanpå det hällde jag peppar i maten utan att tänka mig för.

Han fick äta ändå, nu har jag dåligt samvete.

Är det farligt på riktigt? Saltet alltså. En gång sådär? Tänker inte fortsätta med det.


----
Faran är över. Min mor lunchade turligt nog med en kollega som är barnläkare och hon kunde framföra informationen att det inte är skadligt vid ett tillfälle.

Vad jag redan saknar

När eftermiddagströttman slår till önskar jag att det var sådär lätt som förr, när han var en späd liten en. När vi kunde lägga oss till rätta på sängen så han fick äta och ögonlocken blev tyngre och tyngre på oss båda, efter bara en liten stund. Vi gav efter och somnade båda två. Två amningskomor, fast av olika karaktär. Gu så skönt det var ändå.

Ligga sådär finns inte på kartan längre, inte heller att gosa på det viset. Nu är det full fart och sen vill han somna själv, med Ninen. Mammans sällskap är inte önskvärt då.

Som bruna bönor

Vi är inte vegetarianer i den här familjen, men jag är inte främmande för vegetarisk mat för det. Jag äter i princip vad som helst och vill att L ska göra det med. Idag blev det så dags för en hemmagjord linsgryta. Palsternacka, potatis, paprika, tomat och linser. Idén kändes gjuten, men under tillagningen började jag tvivla starkt. Färgen på purén, kan jag tala om, blev brun och liknade mer bruna bönor än en god gryta. Bruna bönor tillhör förresten de få rätter jag har svårt för.

Det här kommer han aldrig att käka, tänkte jag. Men sedvanliga mm mmmmm mmm under tuggorna vittnade om att han faktiskt tyckte det var muchos gott.

Så jäkla bra. Hoppas det här håller i sig. Vet inte hur jag ska hantera pet i maten.

Day 15 - a song that describes you

Har jobbat hela mitt liv för att passa in, foga och malla.

Helg och snurr

I natt när jag inte kunde sova var skallen som mest på hugget. Kanske därför jag inte kunde sova? Väldigt många bra blogginlägg blev det. Idag finns ingenting kvar. Bara snurr, snurr. Ringde ett sånt där säljsamtal. Formulerade mig som en åsna och kände hur jag bara krympte i rösten ju längre samtalet pågick.

Vad gör du nu då?
-Jag är föräldraledig.På deltid.
Och annars gör du?
-Eehh, jag och min kollega har eehh...åååhh...blä äää prutt.

Dåligt. Så jäkla såsig i knoppen. Nu ska de ha möte och återkommer, återkommer, återkommer. Alltid återkommer.

Men helgen var fin. Jag mjuknade till slut och blev på bra humör.

Vi har städat, långpromenerat, fikat, ätit bjudmiddag och premiärbadat i simhallen med L. Hemskt tyckte han till en början, men mjuknade gradvis och plaskade till slut med ena handen medan den andra kliade på ömmande tandköttet. De är två där nu, tänderna.

Lilla L är klåfinger nummer ett.

Katastrofbikinin som tillät blotta behagen mer än den dålde.

Väl uttöjd efter sommarens tjockiskropp. Sånt kan man bjuda på. Väl?

Att vara två om det - det positiva

När det bara ligger fyra blöjor kvar på skötbordet och klockan är 21 och man säger oj, nu finns det bara fyra blöjor kvar och han svarar: Jag går och köper. När man är surig, uttråkad och inte vet vilket ben man ska stå på då kommer han hem med en chokladpudding. (Full av e-ämnen, men ändå.) Då, är det ganska bra att vara två.

Day 14 - a song that no one would expect you to love

Skulle kunna säga se nedan, så det gör jag. Se nedan.

Beslut

På sista tiden har jag tänkt en del på hur jag lyckades komma fram till beslutet om att fortsätta min graviditet. Det känns nästan hemskt att skriva om det nu, så fjärran nu när jag har honom, det bästa i hela mitt liv. Men jag vet att det alltid kommer finnas kvinnor där ute som vill veta hur fasen de ska vända sig för att våga ta ett beslut. Själv har jag aldrig stått så handfallen inför något i mitt liv, varken förr eller senare.

Fick tipset av en kurator att göra en för- och emotlista. Fnys, tänkte jag. Så kan man väl för f-n inte gå till väga vid ett så här livsavgörande beslut. Djupt inom mig visste jag egentligen vad som var det rätta. Jag vågade bara inte. En dag gjorde jag de där himla listorna ändå. Trots att jag egentligen visste. Listan med argument på emot-sidan var minst tre gånger längre än de på för-sidan, men argumenten för var av betydligt tyngre karaktär.

Efter det åkte jag till en kompis några dagar för att komma ur den ihopknölade tillvaron ett slag. När jag kom tillbaka kändes allt lättare. Beslutet var fattat.

Day 13 - a song that is a guilty pleasure

Det är knappt jag tror det själv. Ursäkten är minnen, som liksom hör ihop.

Ikväll

Jag gissar att en stor del av den här stadens befolkning kommer se bland annat Håkan Hellström på festival ikväll. Själv ska jag göra det jag gör varje kväll fram till han går och lägger sig - pussa så han blir galen på mig. När han försvunnit in i nattsömnen vet jag aldrig riktigt vad jag ska göra. Kanske kolla bilder av honom i telefonen? Fick visst inte nog under dagen.

Inte så roligt längre.

I gasen

Nä, inte som full. Jag är i gasen som i jäkla produktiv, inspirerad och kreativ. Tack vare sonens mycket långa sovstund på förmiddagen hann jag dricka kaffe, slöa och skapa. På en timme hinner jag inte så mycket av något. Mest bara slösurfa runt på internettet och dricka kaffe. Lagom till sista klunken, när jag bestämt mig för att nu jädrar lyfter jag luren och gör de där hemska säljsamtalen, då piper han och slår upp ögonen. Så var det säljtillfället förbi för den dagen.

Skönt på ett sätt, men så vet man också att de aldrig kommer försvinna. Vid horisonten står minst tio samtal och surglor på mig.

Ständigt dessa våndor

Nu har L sovit i över tre(!) timmar. Det är så man undrar om det är något som är fel.

----
Det stora felet är kanske att jag inte fått på mig kläderna ännu. Vill ändå påpeka att jag varit hyfsat produktiv på andra områden istället.

Njutningslänk

Det finns fler som reflekterar över uppmaningen att njuta som nybliven förälder. Nu hos Diagnos: jävligt förbannad. Hon skriver även om det klibbiga fenomenet mindfulness.