Vuxna konversationer

Min mamma tycker att jag är helt ljuvlig! Hon går som i ett lyckorus! Idag blev jag undersökt av doktorn. Det tyckte jag inte om, så honom kissade jag på. Jag hade inte gått ner alls mkt i vikt så amningen fungerar bra. Det lugnade mamma.

Sms från Ella 4 dagar gammal

Längtar till jag får träffa dig Ella! Du ser himla nöjd ut på bilden. Är det just efter du kissat på farbror doktorn? Härligt att höra att du äter bra. Det är rediga tag i dig! Ha det så bra och ta väl hand om mor och far. Puss o kram gullunge!

Sms från mother to be.

Det här med koncentration

Det finns inte i mig. Inte ett uns, inte minsta gnutta och det är nåt så djävulskt frustrerande. Jag behöver skriva, ringa, fixa, dona, boka, ordna. Jobba! Det enda jag vill och kan tänka på är bebis, mage, förlossningsställningar, amning, mys och längtan efter att komma iordning i lägenheten.

Fick låna en hel trave med gravidtidningar av min kusin igår och ingen skulle ens märka av mig om jag bara fick ligga i hammocken med min trave och bara drömma och grotta ner mig i allt det där nya och spännande.

Nä, men det är väl bara att vika sig nu då. Jag har blivit precis sådär morsig som jag alltid sagt att jag aldrig ska bli. Nu fattas bara snickarbyxorna och pippilotterna. Sen är klatt.

Grattis till den lilla

I torsdags var det dags för kulan till vänster i bild att leverera.

En sån här himlans snuttig, rosig och fin liten krabat blev det. Hejhej lilla vän.

Time flies

Första dagen på en vecka som jag loggar in här på bloggen. Mycket har hänt sedan sist och det är en hel hög med bra saker dessutom.

Bland det bästa:
Fader till Sprall kom ner till stora staden för att vara med på föräldrarutbildning. Det var bra på många sätt och vis. Att vi ska försöka att genomföra det här föräldrarskapet gemensamt, trots avståndet, har varit bestämt sedan en längre tid, men först nu känns det som att jag verkligen vågar tro på att det kommer att fungera. Och kanske att vi till och med kommer vara mer involverade i varandras liv, vara mer nära, än jag tidigare också vågat uttrycka. Det kändes himla fint att gå på de två utbildningsdagarna tillsammans.

Jag vill egentligen inte skriva så mycket om honom här, men hans inställning, hans sätt att vara...han har liksom mognat och förändrats på så många plan och det är enbart positivt. Han tar initiativ, pratar om ongen och framtiden, engagerad och medveten till tusen. Det känns bra på alla sätt liksom. Frågorna är inte lika många längre och oron över framtiden försvinner längre och längre ifrån mig. Det går nästan inte att beskriva den känslan. Det är fantastiskt skönt.

Vi har haft nästan en hel vecka tillsammans. Efter utbildningen bar det av mot hans hemtrakter för att visa mage och kolla in diverse bebisprylar som rotats fram från vind och källare.

Två blekfisar i sörmländska solen. Här kunde jag stanna.

Efter en natt och en dag vid glittrande sjö och strålande sol åkte vi vidare mot Småland, dvs mina hemtrakter för att visa mage och inhandla bebisprylar galore i shoppingmeckat Ullared. Yeez, för det plejset säger jag men fy tusan vad man tjänar på att köpa just bebisprylar där alltså. Om man inte är märkesfascist lönar det sig definitivt att ta en tur dit.

Exempel:
Amningskudde (jag tror den kommer bli väldigt användbar) 149 kr, jämfört med babyjättar som tar minst 400 för densamma.
Bärsele (som jag också tror och hoppas kommer bli väldigt användbar) 199 kr, jämfört med den stora bebisbjörnen vars billigaste modell kostar 500 spänn.

För övrigt är försbukningsvaror som amningskupor, vårtservetter och annat krafs otroligt prisvärt. Vem vill lägga pengar på amningsinlägg eller våtservetter...egentligen?

Igår for han tillbaka till Norrland igen och det känns väldigt tomt. Men jag är så himla glad över att jag kan lämna stora delar av framtidsoron bakom mig nu. Den där stora stenen har verkligen släppt och alla vet väl hur skönt det är.

Om kroppstemperaturen

Helst av allt vill jag bara slita av mig kläderna. Välriktade fläktar mot särdeles svettiga kroppsdelar. Slänga mig en kall sjö. Dricka fruktig dryck med isbitar i. Stoppa fötterna i en ishink kankse.

Temperaturen utomhus idag har knappt släpat sig över 20. Det kommer bli en sommar av pust och frust under skuggigt träd.

Lite helg

Tro det eller ej så har helgen bjudit på en del positiva inslag också, trots allt gnäll här.

Två gamla bästa putar. V 38 & v. 31.
Bygger ljudbås i min garderob.

Strävsam, sårbar och långsam. Precis som jag känner mig den här helgen.Sprallbo i pyjamas v.30.

Frossa i dubbel bemärkelse

Träffade en gammal bästa från förr för att frossa i bebis-stuffs. Hon föder om två veckor, om inte innan. Hon ser väldigt färdig ut om man säger så. Men någon frossa blev det inte. I alla fall inte frossa som i titta, känna, drömma och eventuellt shoppa. Jag fick svettningarna från någonstans på andra sidan i mig. Darrningar, svett, mer svett (det rann längs benen innanför mina jeans!!) och allmänt illamående.

Vi fick sätta mig i bilen, öppna upp för tvärdrag, slänga upp fötterna och sippa cola. Vad det nu än var som kom och besökte min kropp så kanske det ville tala om för mig att det börjar bli dags att ta det lite lugnt nu. Kanske.

Lägger ner

Orka med att läsa en blogg om bantning efter graviditeten. Särskillt när personen bakom bloggen uttrycker rent hat mot fetma och övervikt, att överviktiga människor är äckliga osv.
Det var kul att hänga med fram till förlossningen.

Nu. Orkar inte med de hjärndöda resonemangen om hur äckligt det är att ha extra kilon. Även om den här kvinnans mission i livet är att provocera så kan jag inte ens med att läsa det med lättsamt sinne.

Tack. Hej.

Alltså..

...jag inser jag är påverkad av 15-timmars arbetspass varje dag den här vecka. Och för det mesta är jag väldigt glad över att jag ska bli mamma till en liten fantastisk skapelse. Någon gång varje dag far det ett rus av glädje genom kroppen när jag tänker på det.
De där tankarna jag just skrev om kommer med jämna mellanrum och är nog nödvändiga. Ändå.

Liten sargad själ

Det här med att gå igenom en graviditet på egen hand.
Det är många kaosiga tankar, känslor ligger både djupa och utanpå. Och jag vill verkligen inte ömka mig själv och min situation, det vill jag inte. Men det kan göra mig otroligt frustrerad när folk inte ser det svåra. Det är som att gravid är gravid. Lika för alla. Men så fasen alltså. Kanske vill de skona mig från medömkan. Kanske handlar det bara om att jag sätter upp mentala hinder för mig själv, men jag är övertygad om att det underlättar betydligt att dela en sådan här upplevelse tillsammans med någon.

Människor i min närhet kan säga att glädjen över barnet borde väga upp sorgen eller saknaden över att det blivit som det är nu, att pappan till Sprall inte är med under graviditeten, att vi inte vet hur mycket han kommer kunna vara med efter förlossningen osv. Det skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Klart jag fixar det, jag har blundat och hoppat många gånger, men den här gången känns som att hoppa utan säkerhetslina.

Ibland försöker jag dela med mig av min oro över hur i fasen det här ska gå när älskade ongen kommit. Det jag får höra är att allt ordnar sig. Och det är klart att det gör det, jag är levande bevis på att allt ordnar sig bara man tar det lugnt. Ingen idé att stressa upp sig i onödan, innan man vet vad som kommer. Men inställningen att det här är piece of cake, jag köpter det inte.

Jag läser spaltmetrar om föräldrar som sliter ihjäl sig med sin första unge. Det är sömnlöshet, hinner inte äta, hinner inte, borsta tänderna, hinner inte prata med varandra, hinner inte, hinner inte och det är fattigt och det är besvärligt. Klart man blir rädd. Kommer min kapacitet att räcka till?

Jag är väldigt stolt över allt jag gör. Att jag vågar och att jag står för det, men ibland behöver man bara bli struken medhårs och klappad av en varm hand.

I veckan ska jag och pappan bonda och lära oss att bli föräldrar. Tillsammans. Väldigt blandade känslor inför det. Samtidigt som jag uppskattar att han kommer hit och vill vara med är jag rädd att det ska kännas för mycket på låtsas för att betyda något. Jaha, här sitter vi och leker mamma och pappa, men egentligen bor vi ca 80 mil ifrån varandra och lever två helt olika liv på varsitt håll.

Lord, tänk om man kunde stänga av tankeverksamheten ibland alltså.
Nu ska jag ge den förbaskade halsbrännan en rejäl omgång rabarberpaj. Det gör i alla fall gott för en lite sargad själ en dag som denna.

När det bränner

Halsbränna är nog bland det mest obehagliga jag upplevt i min kropp så här långt. Så nu har det börjat. Knaprar Gaviscon. Den känns ganska gammeldags och hederlig, pålitlig liksom. Hjälper fantastiskt bra också.

Harry

Jag är så kär i det namnet. Folk fnissar och rynkar lite på näsan åt att jag vill namnge min förstfödde det här. Harry har attityd och karaktär tycker jag. Det enda som möjligen säger emot är att det lite tappar sin glans på griseknoesmåländsk dialekt. Hajjy.

P.S Jag vet inte könet på min bejby men är övertygad om att det är en pöjk.

Vestibulit

Alltså så himla bra inslag i Uppdrag granskning idag. Har varit inne på att göra en grej om just det här för det är verkligen helt och komplett vansinnigt det som sker. Eller kanske snarare det som inte sker.

Att behöva ta konsekvenserna av felmedicinering. Svampmedel eller botox. Ingen som ser symptom och kan ställa rätt diagnos. Hemskt!

Blir så totalt uppriven av attityden som finns kring kvinnotypiska hälsoproblem eller "åkommor". Ursäkten verkar i många fall vara att kvinnan själv ådragit sig "åkomman" genom att ha för höga krav på sig själv, vara högpresterande och lite av en stirrapa.
Se det på SVTPlay.

Som en iller

Så jobbar jag nu. 10-12 timmar framför dator och i telefon gör att jag är så speedad vid läggdags att jag skulle kunna gå i 10-12 timmar till. Det känns inte hälsosamt, men bara en dag, kanske två till.
Mellan varven drömmer jag lite om mannen. Han på allas läppar just nu.



Har ingen ork att leta fram en bättre video. Det här får duga. Men lyssna på honungen!!

Påhälsning från barndomen

När föll jag så senast? Kanske 20 år sedan eller så.
Det ser inte mycket ut, men jag kan inte minnas hur besvärliga skrapsår på knän faktiskt är. Huden sträcker och spänner mycket oskönt när jag vill böja på benet.

12 h

Och det räcker inte. Varit uppe sedan 07.00. Jobbat sedan kl 09.00. Nu är det läggdagset 23.30. Jäklar i havet som vi sliter nu. Sliter och lär oss så mycket att det inte ens får plats i skallen hur många timmar av arbete som ryms mellan 09.00 och 23.00. Många är de i alla fall. Nära på för många.

Dessutom har jag vurpat. Gravidovurpat. Vid 4H-gården, ett område där det kan tänkas vara som mest barnvänligt, det vill säga där inga farliga föremål sticker upp ur jorden som barnen kan skada sig på, där vurpar tjockisen på ett satans järnrör som sticker upp ca 5 cm. Rätt upp ur marken. Med min nya vikt landar jag hårt på alla fyra och slår hål på knän och jeans. Funderar på om det finns en poäng med att kontakta kommunen och kräva skadestånd. Skit. Sur blev jag. Förbannad också.

Nu sitter jag uppkrupen på stolen med dator vilandes mot mage. Himla praktiskt och underhållande så. När Sprall typ slår en kullerbytta rör sig hela datorn.

Jag är matt, vek av halsbränna och lättroad i ett.
God natt nu.

Om allt det nya

Den här gravid och snart förälder to be-världen är helt ny för mig. Det är i sig inget nytt att folk gärna vill lägga sig i och veta bäst. Men i det här fallet. Är det inte extremt vad folk, människor i ens närhet och på avstånd tar sig friheten att tycka som de självutnämnda experter de är? Det ska jag skriva om. Och om hur mycket prestationsångest kvinnor känner som gravido och snart förälder to be.
Oh the pressure.

Jag fuskar

På tunnelbanan i helgen. Vagnen översvämmas av kontrollanter. Mitt hjärta i halsgropen när tåget lägligt nog rullar in på Fridhemsplan. Jag hann smita ut, men är svinförbannad på mig själv för att jag håller på med dumheter som det här. Nu är det slut med det.
Åka på reducerat månadskort.

En liten redogörelse.

Man får säga att helgen v. 22 lämnade en ganska behaglig stämning efter sig. Den inleddes med att första fakturainbetalningen satte sig som en smäck på företagskontot. I och för sig fortsatte den lilla, lilla vinsten vidare direkt till utbetalningar, men dock. Det såg snyggare ut med siffrorna 6 0 0 0 jämfört med 0.00.

Fredagkvällen spenderades i nordlig förort tillsammans med vän från barndom. I ett hus med trädgård. Det var tyst, ljuvligt, så när som på mygg till förbannelse. Det var babbel, babbel om svunna tider och tider som ligger framför, om barn och om födande och när klockan passerat midnatt var det hög tid för de båda gravidosarna att knoppa in. Det var den här kvällen vi även sa hej till halsbrännan från helvetet. Hejhej.

Fick i alla fall en himla bra morgon där. Älskar att vakna upp i sån där lantlig tystnad, smyga ner för trappan och ut på altanen för att äta frukost. Det var fint.

Efter lite häng i solen där på altanen begav jag mig tillbaka till mina kvarter för att pallra mig in i folkmassorna och marathonhysteriska gatorna i stan för att träffa bästa katten på filt i park och sedan vidare i mitt sociala maraton. Snabbhäng med gammal kursare plus familj från Linköping. Prat om barn i solen, sedan vidare till syster i den nyare delen av staden för en grillmåltid innan solen försvann ner bakom hustaken. Och med det tog dagen slut och jag åkte hem med min förbannade halsbränna som sällskap, trött, mätt och faktiskt väldigt belåten.

Söndagen så. Årets varmaste hittills gissar jag. Sov länge. Jobbade som en orm men med en enorm motvilja som tog sig uttryck i en mängd olika motgångar. Förbannade, svettiga och aningen uppgivna bestämde jag och kollegan oss för att packa picknick och ta vårt ansvar som samhällsmedborgare och hylla kärleken mellan Viktoria och Daniel. Vi begav oss till Skeppsbron för att manifestera i Love 2010 som var en och en halv timmes direktsänd tv-underhållning med Timo Räisänen, Johnossi och Miss Li, Adam Alsing och flera.

Johnossi. Umeå Open 2008

Till och med Kungen och Drottningen kom förbiglidandes. Bara i Stockholm gott folk, bara i Stockholm en söndagkväll i juni.

Med gott sällskap blev det faktiskt en fin avslutning på den dagen och så även på helgen.

Idag känner vi av analkande deadline samt sammandragningar. Många.

v. 30..

..är numret på veckan vi entrar nu. Ett sommarlov kvar. Sen kommer det lilla livet. Längt!

Nerver

Något anspänd idag.
Var på seminarium för att lära oss om moms igår, idag kaos i hjärnan. Antagligen var det en av marorna som red mig i natt. Ska handelsbolag betala F-skatt, varje månad, beräknad på de uppskattade intäkterna under första året??? Va, va, va??!! Hur fan kunde vi vara så naiva och tro att det skulle vara gratis att driva företag. Vi slet våra kalufser, tog nästan kål på varandra med våra ångestdrypnade blickar och tänkte att nu är det kört, nu åker vi på skatteskuld så det ryker om det och tvingas lägga av.

Nä så var det inte. Snällaste tanten i luren på Skatteverket räddade mig och kollegan från att begå kollektivt galenskap.

I mailboxen

Lathund för dig som ska göra Vetandets Värld - frilans.

Vi är igång.

Lite lyx dock

Rotade fram frysta jordgubbar i frysen, en halv banan i kylen, linfrön, en skvätt citron och en lite större skvätt mjölk. Mixa och greja ihop det med en stavmixer. Nam nam nam.
Med små medel kan man ha det så här bra en torsdagmorgon.

Cash Money

Ok, jag erkänner. Jag är gruvligt avundsjuk på de som har pengar. Att kunna planera roliga resor i sommar, att kunna spontanköpa något till sig själv som gör hela dagen ljus och fin, att kunna handla middagsmat utan att hela tiden räkna jämförpriser eller att kunna betala räkningarna i tid och inte behöva låna pengar.

I helgen beklagade sig min vän att hon skulle ha dåligt med pengar hela sommaren. Jobbigt, tänkte jag. Det är ju det. Men sen slog det mig och jag kunde inte vara tyst. En lärare har betalt även på sommaren, visst? Det visade sig att att två redan inbokade utomlandssemestrar och en festival låg bakom den skrala kassan. Med lite bitterhet och så här i efterhand konstaterad avundsjuka slängde jag ur mig att i sådana fall har man faktiskt inte rätt att klaga.

Pengar, när man inte har dem är en vidrig plåga. Det är en mara i natten I tell ya. Jag kräver inget överflöd, inte 30 000 i månaden. Inte alls. Det jag skulle uppskatta nu är att slippa leva på existensminimum eller långt under den som är 8 000 i månaden.

Det är självvalt, men vaffan jag jobbar ju dygnet runt. Nu måste det vända! Snart!

Socker

Nä, det fanns ingen diabetes i mig. Det är jag så väldigt tacksam för. Så tacksam att det inte finns ord för det.

Inget annat konstigt i mig heller för den delen.
Och Spralls hjärta pickar snabbt och fint.

-Nu är det inte långt kvar, sa barmorskan Eva.

Det har jag firat med glass och en sovstund på alldeles för många timmar. Det var vad som behövdes.

Märkligt

Kom just på mig själv
Jag finner det väldigt underhållande att läsa om och följa andras graviditeter via bloggar. Men nu börjar gravidosarna att avta. De är morsor på riktigt nu och jag vet inte...jag behöver fler att följa. Nya.

Katrin Zytomierska har fått sin gosse, idag berättar Linda att vattnet äntligen gått och BEA har vi inte hört något från i rymden sedan i måndags.

Kom på att jag faktiskt själv är gravid och borde kunna finna både nöje och tillfredsställelse i att följa min och Spralls gemensamma och egna utveckling. Det är nästan så det är lite ironi i det hele.

Brist på engagemang?

Idag fick jag frågan om vilken barnmorska jag hade.
- Eeeeh, Eva. Nånting....eeeh. Eva på Söderbarnmorskorna, heter det så?

Det slog mig då att jag kanske engagerar mig alldeles för lite i mina besök hos barnmorskan som heter eeeh Eva, hon som jobbar på ett ställe som heter eeh Söderbarnmorskorna, Barnmorskorna på Söder...

Efter imorgon ska jag börja gå varannan vecka. Då kanske jag hinner lära mig både för- och efternamn.

Hon är ialla fall smart, trevlig och lite lagom raffig sådär. Eva.

Om ett himla kul jobb

Tänk så lyckligt lottad jag är som får sitta och prata med forskare och annat smart folk hela dagarna. Jag älskar det! Det svåra är bara att skilja det egna intresset från det jobbet kräver. Man blir lätt ivrig att få veta allt, allt och då är man, jag, ute på direkt hal is och snurrar. Men jäklar så kul det är.

Igår var kollegan och jag på ett intressant möte med ett stort läkemedelsföretag. Idag på Sofiahemmet och snackat hormonella preventivmedel för män och sedan vidare till Karolinska Institutet för att fortsätta snacka ännu mer hormoner, generationsskifte och preventivmedel. Runt midsommar kommer resultatet av dagens intervjuer att höras i etern. Längt på det!

Rätt var det var där i korridorerna på KI, hamnade jag framför en dörr: Förlossning.
Det kändes spännande och nervpirrande att stå framför dörren och veta att där inne, där inne sker det ett och annat mirakel varje dag och herregud där ska även jag trycka fram ett under. Skräckigt. Som att stå öga mot öga med en fiende. Nästan. Dock lite mer hoppingivande.

Men det är inte där jag ska föda. Jag börjar nästan ångra att jag inte valde Karolinska. Det kändes gemytligt och trevligt där. Men å andra sidan har jag inte ens varit på SÖS ännu så vad har jag att jämföra med?

En annan grej, väl vid den där dörren slog det mig att jag nog måste se till att få mig en rundvandring på en förlossningsavdelning. Hur ser det ut där? Jag vet ingenting.

Hurra!

Men alltså, så blev den här tisdagen genast så mycket ljusare. Se på det här!

Nu ska jag spatsera omkring i Sundbyberg med mage, kanske sätta mig på en parkbänk med mitt nya sällskap och njuta en solig dag. Tack A.M.O!

När jag är klar passerar jag den vidare till en av er mina vänner.

Efterverkningar

Hej å hå. Helgen sög verkligen musten ur mig. Hypersocialt med övernattningsgäster, 30-årskalas och känslan av att vara cirkusapa när folket fått lite innanför västen. Det tar på krafterna för en som inte varit ute i svängen det senaste halvåret. För att inte tala om att åka tunnelbana mitt i natten tillsammans med en massa oberäknerliga fyllon. Herregud. Minns inte ens att det var sådär snuskigt. Jag var rädd!

Hur som, jag är helt slut fortfarande. Många tankar i skallen och det är ingen ordning på dem alls så det är svårt att få ur sig dem nu. Efter den här veckan, intensiv jobbsådan, då ska jag vila. Sova. Sova. Sova.